Fredag och förvärkarna leker någon sorts kurragömma med mig. De kommer och går för att sedan gömma sig en stund, precis lagom länge så man hinner bli besviken och då är de där igen och inger hopp om att en skär och skrynklig liten krabat snart ligger och andas på mitt bröst. Jag har väl inte så mycket val än att leka med och hiss har jag åkt förr. Hiss mellan planen som inger hopp och hopplöshet, tro och besvikelse. Jag har varit nere på bottenplanet och vänt. Den här gången hoppas jag dock att hissen slutar på vindsvåningen, på det lyckliga planet.
Städ och tvätt kanske sätter fart på den lill*. Det är hur som helst vad som står på schemat idag. Självklart blir det ett besök till Theo också. Min ängel.
Lägger in en länk till ännu en av Markus Birros texter. Denna text handlar om Theo och griper fortfarande tag om både hjärta och själ fast jag läst den så många gånger nu. Men för er som missat den. Läs och beundra Markus förmåga att sätta ord på det obeskrivliga.
http://blogg.expressen.se/birro/entry.jsp?messid=459572
Vilken fantastisk text...sitter på jobbet och det är omöjlöigt att hålla tillbaka tårarna. Jag har inte läst något av Markus Birro tidigare men det ska bli ändring på det redan idag! Hoppas du får en fin helg, kram Sofie
SvaraRaderaEn underbar text! Jag önskar er all lycka och hoppas att den lill* kommer snart. Kram Hanna
SvaraRaderaOj...tårarna bara rinner så jag ser inte tangenterna! Så mitt i prick...rakt in i hjärtat! Puh....
SvaraRaderaTill dig och "liten" i magen...Jättevarm kram från Bibbi.
Finner inga ord, bara tårar...
SvaraRaderahejsan första gången jag gör ett besök på din blogg, jag fastnade en bra stund för du skriver bra och din blogg är mycket fräsch och fin, beklagar så att eran vackra son inte fick stanna kvar här. hoppas du får en mycket fin dag och behöver du ett gapskratt är det bara att besöka min otroligt galna blogg haha ha det bäst mvh den galna mamman
SvaraRaderaSer att jag kommer och stör mitt i "leveransen" av en liten "fraggel"!
SvaraRaderaEgentligen så skulle jag bara låta mitt besök bli ett ip-nummer på din bloggstatestik, men brukar normalt sett skriva en rad där jag varit och läst. Hittade hit via sökordet "cancer" och nu vet jag varför jag hamnade här, beklagar verkligen. Att säga att jag förstår hur det känns vore att ljuga, med tre friska tonårsbarns kan man bara ana ett "obehag" som man inte kan sätta ord på!
Gå inte in på min blogg och svara inte på denna kommentar (ler). All tid ska nu gå åt den nya "Lilla Människan" som kommer, hade vi känt varandra så hade jag skickat en Djurgårdströja till honom/henne (ler)
Mvh ifrån Peter Olofsson!
PS: Lycka till och vält omkull alla som "plingar" på dig även när du är ute och går med barnvagn!
ohhhh, undrar om det kommit en liten än?
SvaraRaderaJag hoppas för din skull att det kommit en liten krabat!
KRAAAM