Idag ställer jag mig helt oförstående till mångas prioriteringar. Varför skaffar man barn om man prioriterar annat? Jag vet att det är svårt att få tiden att gå ihop men som förälder måste man offra ett och annat för att hinna med det som är viktigast. Jag vet att det inte är min grej att lägga mig i hur andra hanterar sin tid eller vad de anser vara angeläget men jag kan inte undvika att ta det som en personlig förolämpning mot alla oss som mist våra små.Jag säger inte att jag aldrig prioriterade fel. Det gjorde jag, det gör vi alla, men med erfarenheterna har lärt mig att prioritera på ett helt annat sätt än vad jag gjorde innan cancern kom in i våra liv. Jag har fått ett helt annat beteende och tankemönster till följd av detta. Idag är det ingen tvekan om vad som kommer först. Vart fokus ska läggas eller i vad det värdefulla ligger. Jag tror de flesta har koll på det egentligen, men någonstans går det ändå fel och prioriteringen blir inte riktigt som den borde.
Jag ser det ofta och jag blir frustrerad över när jag inser att jag inte kan påtvinga någon annan min insikt och erfarenheter för att få dem att förstå. Det är inte min sak men det gör ont att stå vid sidan av och bara titta på när de små far illa av de storas oförståelse.
Idag är det så äntligen fredag.
Ännu en arbetsvecka har gått och jag har blivit en vecka äldre, liksom bebis. Fredag innebär sedvanligt, mingel på Munken och jag ska försöka göra mitt bästa för att mäkta med. De har ju mat på Munken så illamåendet borde kunna hållas i schakt. Kanske skulle chockera personalen med att beställa in något nytt. Fläskpannkaka och Wallenbergare i all ära men förnyelse förnöjer.
Igår var en väldigt spännande dag för min del! Efter arbete och ”träning” gick jag raka vägen hem för att laga till mina efterlängtade schnitzlar och mina fullkornsmackisar. Åt detta under stor njutning och tog därefter en välbehövlig dusch. Lade mig till rätta i soffan och slog på Tv:n och......somnade. Vaknade vid 20-tiden och började må illa. Upptäckte att det var en lång timme kvar tills favisprogramet Criminal Minds. Stor besvikelse. Tog mig till sängen, försökte se lite på Tv där men somnade jag in för natten. Bebis och illamåendet tar all min energi. Har snart klarat en tredjedel av min graviditet och om man ska gå på erfarenhet från förra gången så var det de tre jobbigaste månaderna. Hoppas att det blir bättre. Helt klart är att bebis är värt det i vilket fall som helst.
Mina Better Bodies träningsbyxor som jag beställde innan graviditeten är här. Nu kanske jag hinner använda dem en gång eller två innan jag blir för stor. Annars får de bli en målsättning att komma i efter att bebis kommit ut.
