Milla har drömt oroligt inatt så förutom den vanliga nattvällingen har hon hört av sig någon gång varje timme. Drömma oroligt måste man ju få göra men just nu känner både jag och herr Möller oss en aning bakfulla. (Obs! Enbart beroende på sömnbrist) Men det är synd att klaga. Hon sover betydligt bättre än tidigare och vaknar oftast inte förrän halv sex, halv sju-tiden och det tycker jag ändå man får vara nöjd med. Jag är det i allafall som ett tag fick ta morgon runt 04-tiden.
Det är full fart på henne. Jag försöker lära henne att plocka undan efter sig. Det verkar ha gått lite till överdrift då hon häromdagen tyckte att jag själv slarvat med just undanplockningen av mobiltelefon, vilken hon snabbt städade undan. Och att försöka få en 13 månader gammal tjej att berätta vart mobilen städats undan är trots mutförsök och desperata kommunikationsförsök med både kropps-, bebis- och det svenskaspråket helt omöjligt. Mannen kom hem någon timme därefter och fick snabbt ringa på min mobil för att vi skulle kunna lokalisera den. Och mycket ritigt låg den i hennes leksaksgömma. Längst ner, under allt bråte. Så där lärde jag mig en läxa...av ett 13 mån gammalt honmonster.
För övrigt händer det väldigt lite. Vi håller oss mest inomhus på grund av vädret där utanför. Kanske, kanske vågar vi oss till Öppna idag. Vår värsta fiende just nu är annars rastlösheten. Jag kan ju träna bort den men honmonstret tar det ut över mig i form av gnäll och bråk. Förståeligt. Hon har ärft sin pappas tålamod.
Har för övrigt gått och blivit korthårig.I alla fall i mina mått mätt. Trivs riktigt bra även om mannen tydligt poängterat att han gillar långhåriga tjejer. Tror han gillar mig lite ändå.
Stor kram och trevlig onsdag på er.
