Har funderat lite över hur man ska reagera över det här med att folk stjäl från Theos grav. Man måste ju på något sätt opponera sig, gör man det inte känns det som man accepterar det som hänt och så är det absolut inte. Det är långt ifrån ok, oavsett anledning, syfte och mål.
Frågan är bara vad man kan göra åt det. Vi kommer ju aldrig mer kunna ha någonting hos honom. Det finns ju inte en chans att se till så att hans saker får vara ifred. Jag har svårt att lita på folk och såna här händelser gör det definitivt inte lättare. Min syn på medmänskligheten blir inte bättre. Tyvärr är det väl bara mig själv det skadar. Men hur ska man skydda sig från att bli sårad av någon som inte förstår bättre.
Min fråga är bara vad gör man med nallar som stått ute i kyla, regn och rusk. Någon av dem har ju stått där i över ett år nu och är inte något jag skulle ge till ett annat barn direkt. Så vad ska man med dem till? Eller är detta bara en handling med syfte att jävlas, såra? Kan man vara så rakt igenom ond att man inte tycker att ett förlorat barn och flera månaders dödsångest och kamp är nog. Varti ligger det roliga med att sparka på de som redan är nere för räkning? Mår man verkligen bättre själv av att såra andra? Eller är man bara så otroligt korkad att man inte förstår vilka konsekvenser sånt här får. Jag kan mycket väl tänka mig att folk tycker att död är död så vad ska han med nallarna till? Lika väl som att många tycker att död är död så get over it. Det är dessa människor som aldrig varit med om någon större förlust. Människor jag gett upp hoppet om. De finns därute och de är tyvärr ganska många.
Måste sluta tänka på det här. De kommer inte kunna göra mig bitter. De har inte den makten över mig. Sympati är vad de kan få. Sympati för deras oförmåga att förstå och känna empati. För att de inte är smartare än så här och för att deras föräldrar misslyckats så totalt i uppfostran. Väljer att tro att det är Theo som hämtat hem sina nallar. De är med honom nu. På ett bättre ställe.
Lördagens bravader. Släktträff med de närmsta 40 släktingarna. Det vill säga pappa och hans fyra syskon med barn (mina kusiner) och deras barn. För att göra en 11 timmar lång fest något kortare summerar jag följande: 3-rätters middag, guitarr hero, singstar, dans, skratt, ofantligt mycket prat och bluppfisk (lek). Tack Kinna och Peter för en riktigt trevlig fest.
Måndag igen och lång dag på jobbet. Tar en timme i taget. Bara 13 dagar kvar!
