söndag, oktober 18, 2009

Milla Lycke-Li Möller

Så var hon då här. Hon som jag var så säker på var en han. Liten är hon, bara 2665 kg tung och 48 lång så vi får stanna här på sjukhuset ett par dagar extra för att se till så att hon växer till sig. Men det gör inget. Jag kan behöva lugn och ro och någon som passar upp när eftervärkarna ställer till det eller när amningen krånglar.

Det började med en fika på Waynes i lördags. Inget får igång värkar så bra som en riktig Waynesfika. 12 timmar senare var värkarna inte så roliga länge och vi var uppe på förlossningen vid 23.00. 00.52 var så donnan ute och vi stolta tvåbarnsföräldrar.

Hon är fin, jättefin. Hon ska bara växa i de där svullna ögonen och gollumfrisyren hon lagt till med. Bilder utlovas så fort vi får komma hem.

Men nu har ni koll på läget fina bloggläsare. Själv har jag ingen koll alls. Kommer inte ihåg hur man gör med de lite mindre folket. Hon kallar, bäst att lyda.
Kram