Jag och Mills tog en lång och skön vinterpromenad idag. Underbart väder, trots att det inte riktigt vill sluta snöa. Vi passade som vanligt på att hälsa på hos storebror och som så många andra gånger jag varit där lyser solen igenom även det tjockaste molntäcke som för att visa vägen och skänka lugn precis lagom som jag kommer dit. Snön ligger tjock som bomullstussar över varje gravsten. Solen gör snön än vitare och de små snöflingor som sakta faller glittrar i solstrålarnas bana.
Även när Theo begravdes skingrades de mörka molnen och det slutade regna precis lagom som vi gick med den lilla vita kistan till hans gravplats. Solen lös och den blå himlen bildade en damm precis över våra huvuden. Man kan välja att tolka detta hur man vill, men jag tror att ni vet vad jag valt att tro.
Trevlig onsdag! Kram
