Att vara stark

Jag fick precis den här tänkvärda dikten av en väldigt klok vän.
Tack Paulina för att du alltid finns där.

"Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta, att alltid kunna
Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att alltid hoppa högst, att vilja mest
Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att alltid komma längst eller att alltid lyckas
Att vara stark är att se livet om det är, att acceptera dess kraft och att ta del av den
Att falla till botten, att slå sig hårt, att alltid komma igen
Att våga visa sig svag och rädd och våga ta dess hjälp
Att vara stark är att våga hoppas när din tro är om svagast
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och att kämpa för att nå dit"

Oro skapar oro

Det har varit en tuff vecka och det tar ut sin rätt. Jag borde ta det lite lugnare men det är svårt. Jag är en tänkare och att bara slå av är inte lätt. Lilla som växer i magen tar all min energi och jag är ständigt trött. Det kan jag klara av, liksom illamåendet men jag behöver min Martin för att kunna ventilera ihärdiga tankar som påverkar och raserar mitt lugn. Det är inte lätt att sluta oroa sig när man känner att man inte riktigt har kontroll. Samtidigt ser jag med rätt nyfikna ögon fram emot tiden som väntar, trots otryggheten utan arbete. Jag tror på möjligheter.

Oro för annat skapar oro för bebis. Jag har redan förlorat ett barn. Tanken på att gå igenom det igen skrämmer mig mer än någonting annat. Det klarar jag inte av. Att ha en Martin som ständigt påminner om att det kommer att gå bra behövs just nu mer än någonsin. "Vi klarar allt", brukar han säga och det stämmer för ingenting kan vara jobbigare än det vi redan gått igenom. Det klarade vi. Vi står båda starkare, rakare och stadigare som två stolta föräldrar, nyfikna på den framtid som väntar.