Ibland får man svälja sin stolthet, krypa till korset och försöka anstränga sig lite för att få saker och ting att bli bättre. Jag gjorde det förrgår. Och med facit i hand var det ett bra initiativ fast jag han ångra mig både en och fem gånger innan jag väl var på plats. Känsligt ämne det här med gammal kärlek, speciellt som den innefattar många lösa trådar som jag fortfarande inte känner att jag har koll på, men så får det nog vara. Man kan inte förstå allting.
Jag är ändå nöjd med vad jag kommit fram till. Jag förstår nu varför jag agerade, kände och sa som jag gjorde. Det kanske inte alltid var rätt men jag förstår i alla fall varför. Jag förstår också varför den här personen kommit att bli så viktig och svår att släppa. Distans till det som hänt och ganska mycket jobb med självrannsakan ligger bakom denna insikt. Glad att jag tog mig tid även om det varit en ganska gropig och jobbig väg fram tills nu. Men trägen vinner. (vinsten i detta fall är förståelse och det kan vara befriande nog).
Tiden går och det är redan torsdag. Jag har hittills haft en bra vecka. Magen mår också bra. (18 veckor gammal) Känns som om jag kommit in i en bra graviditetsperiod. Kanske till och med har lite för mycket energi för mitt eget bästa. Har svårt att sitta still och bara vara. (påminn mig om det sen när barnet börjar gå!)
Vill tipsa om min vän Paulinas blogg mitthopp.blogspot.com. En ganska jobbig men nyttig läsning om ett unikt liv beskrivet av en otroligt stark och underbar person. Tack för att du finns vännen.
