fredag, maj 22, 2009

Dagens tanke...

Saknad kan vara så stark att den infiltrerar livets allt. Minsta beståndsdel, handling och tanke påverkas av det man inte längre har och av förståelsen av att det man en gång hade aldrig mer kommer tillbaka. Jag förstår inte att man inte kan inse värdet av det man har förrän det på något sätt är borta. Jag förstår inte varför man så enkelt tar livet och dess innehåll förgivet.

I många avseenden ger livet oss bara en chans. Det gäller att komma till insikt att detta många gånger är den enda chansen och att man där och då, hur skrämmande det än må vara, måste ta den innan det är försent. Vi skulle slippa ägna oss åt att ifrågasätta, tänka på hur det hade varit om allt varit annorlunda och slippa saknadens många gånger starka påfrestning. Vi skulle må bättre. Så frågan kvarstår: varför ska det vara så svårt?

Igår blev en bra dag. Fullt upp i strålande solsken och hyfsad värme. Hamnade efter lite bestyr här i stan ute på landet. Tog en fika innan det bar av mot Lotorps IF där jag och ett glatt gäng kollade på div 5 fotboll i solen. Väl därifrån blev det mat på Munken.

Idag lyser solen med sin frånvaro och jag ställde klockan (på min lediga dag) på halv sex (tidigare än vad jag arbetande dagar går upp) för ett spinningpass. Så här i efterhand var det helt klart värt det. Idag blir det en hel del bestyr inomhus innan jag hoppas på bättre väder för grillning tillsammans med glada vänner ute i Lindö framåt kvällen.

Ha det mina vänner så hörs vi av igen i morgon. Kramar!