torsdag, oktober 15, 2009

kurragömma och hissåkning

Fredag och förvärkarna leker någon sorts kurragömma med mig. De kommer och går för att sedan gömma sig en stund, precis lagom länge så man hinner bli besviken och då är de där igen och inger hopp om att en skär och skrynklig liten krabat snart ligger och andas på mitt bröst. Jag har väl inte så mycket val än att leka med och hiss har jag åkt förr. Hiss mellan planen som inger hopp och hopplöshet, tro och besvikelse. Jag har varit nere på bottenplanet och vänt. Den här gången hoppas jag dock att hissen slutar på vindsvåningen, på det lyckliga planet.

Städ och tvätt kanske sätter fart på den lill*. Det är hur som helst vad som står på schemat idag. Självklart blir det ett besök till Theo också. Min ängel.

Lägger in en länk till ännu en av Markus Birros texter. Denna text handlar om Theo och griper fortfarande tag om både hjärta och själ fast jag läst den så många gånger nu. Men för er som missat den. Läs och beundra Markus förmåga att sätta ord på det obeskrivliga.

http://blogg.expressen.se/birro/entry.jsp?messid=459572

Sanna ord om sorg

Markus Birros krönika i Expressen idag för er som missat den.

http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.1741730/marcus-birro-nar-en-sorg-gatt-over-ar-den-magiskt-vacker-att-ha-i-sin-hand.

Bu och bä

Torsdag och jag har letat men kan inte hitta någon bebis. Hade känningar som tilltog frampå kvällen hela dagen igår så jag är lite besviken över att det fortfarande inte satt igång. Vänder man på steken så har jag dock fått en hel natts sömn för första gången på väldigt länge. Både bu och bä alltså.

Idag har jag lovat mig själv att ta mig utanför dörren. Snart en vecka sedan jag besökte Theo så det står väldigt högt upp på "att göra"-listan. Personalkris på gymmet har bidragit till att M jobbat kväll hela veckan men igår kom han lagom hem till fotbollen som en trevlig liten överraskning. Ikväll får jag återigen klara mig själv. Kanske klarar det med hjälp av gänget i Criminal Minds.

Sitter här med mitt kaffe och fortsätter att känna efter. Tack för allt stöd och för att ni fortfarande läser om mina "fullspäckade" dagar. Kram