Allt sitter åt, ingenting passar och jag vill bara gå omkring i morgonrock och mysisar hela dagarna. (har fått en känsla av att det skulle funka och vara socialt acceptabelt här i byn, men känns ändå inte helt rätt) Trist och träligt är det och jag längtar tills man kan hoppa i de gamla vanliga trasorna igen. (Om det nu någonsin kommer bli så)
Jag har gått upp runt 10 kilo men bebis väger lite, lite. -24% enligt senaste mätningar. Sist vi var på extra kontroll tog det tre timmar och vi gick utan att ha hunnit med att prata med farbror doktorn. Vad tror dom egentligen? Med en Milla i släptåg är det konstigt att vi klarade av en timme på det där stället. Men tillbaka ska jag...tyvärr. Det ger ingenting förutom extra oro och stress. Kan man inte bara få vara ifred för vad ska de kunna göra? Dessutom var jag än mindre runt magennär jag väntade Milla men då var det ingen som sa något. (Låter jag bitter? Inte då bara trött)
Söndag idag och man skulle kunna spendera hela dagen med skidor framför tvn. Nu tänker vi inte göra det eftersom, i allafall, jag och Milla har lite svårt för att just sitta still. Därför blir det nu på förmiddagen en sväng till troppan (läs tropicariet) för närmare bekantskap med ormar, krokodiler och spindlar. Tror nog att den mindre av oss kommer att uppskatta det innan vi far hem och tittar på 5-milen. Måste hinna med en sväng till Theo gubben också. Sedan vi flyttade har jag inte haft chansen att hälsa på honom så ofta vilket känns fruktansvärt dåligt.
Kanske kanske hinner jag med en långpromenad också ant på gym eller ute. Det vore skönt och verkar som en bra avslutning på denna veckan. Trevlig söndag. Kram
