Vi klarade oss från magsjukan i ca ett år men nu har den alltså hittat hit, eller rättare sagt, till Milla. Hon började morgonen med att kräkas och eftersom just morgonkräkningen var första symptomet på Theos hjärntumör kan ni ju tänka er min tankegång. Efter att ha lugnat ner och blandat ut panik med lite sunt förnuft inser jag att det antagligen rör sig om vanlig magsjuka och det blir att stanna inne för vår del i några dagar framöver. Hur rastlösa vi än är/blir. Mitt mission för tillfället är att försöka få i liten tjej vätska i alla dess former, vilket är betydligt lättare sagt än gjort men skam den som ger sig.
Stor kram från sjukstugan.
