Har haft en del tankar kring hur livet skulle ha sett ut den sista tiden. Vet inte varför, saknad efter det som tagits ifrån mig och det som aldrig blev av antagligen. Det är skrämmande hur mycket de val vi gör, både medvetna och omedvetna, påverkar vilken riktning livet tar. Hur mycket händelser vi inte har en chans att påverka spelar roll för vart vi hamnar och för vilka berg vi måste bemästra. Vi är de vi är just på grund av dessa val. På grund av de motgångar och medgångar vi hittills gått igenom. Ändå är det svårt att låta bli att undra hur livet sett ut om man gjort ett annorlunda val i ett visst sammanhang eller om ödet velat på annats sätt. Om man hade haft turen på sin sida.
Under våren 2010 kommer det bli dags för en hel del nya beslut och vägval, små som stora. Val som alla kommer påverka vilkan vändning livet kommer att ta. Det är väl det som är livet. Att göra val och leva efter de konsekvenser som följer, bra som dåliga. Ser fram emot våren, ser fram emot det som komma ska. I min värld finns det ingen utmaning som är för svår. Inte fter det vi har gått igenom. Jag har redan lyckats ta mig igenom den svåraste av alla utmaningar. Resten känns som nedförsbacke i jämförelse. Men undran över vad som skulle kunna varit kommer aldrig försvinna. Den finns alltid med mig oavsett var i livet jag befinner mig.
Svar på den frågan kommer jag aldrig få. Jag kan bara blunda och drömma. Det är en underbar dröm. En underbar dröm som bygger på min värsta mardröm.
Nu ska de här två damerna på promenad innan det blir lunch/fika med underbara J. Kram
