Dagen har till större delen tillbringats ute på altanen till stugan. Solen ligger på och när det inte blåser är det riktigt skönt. Bäst att passa på, imorgon skulle det bli sämre väder om man nu ska tro på vädergudarna.
Jag är ganska sugen på att åka men det vore nog inte så klokt. Imorgon blir det väl än värre när Martin sätter på sig brädan och beger sig ut i backen. Det är behövligt att komma bort så här ibland. Att bara få koppla bort och av. Läsa böcker och äta god mat. Se något annat.
Har en del jobbtankar i huvudet men vet inte hur smart det är att skriva det på bloggen. Kontentan av det hela är i alla fall att jag känner mig lurad...och med all rätt. Inget jag kommer att släppa och på tisdag får vi se vad konsekvenserna av det hela blir. Jag återkommer nog till det.
Inte så mycket Theo tankar för tillfället. Även om jag saknar att få besöka honom vid hans grav och trots att det är otroligt mycket barnfamiljer här. Det går väl i perioder och som min psykolog sa när jag gick hos henne: "ha inte dåligt samvete för att du inte tänker eller känner så mycket emellanåt utan passa på att njuta och samla energi när du har en "lättare" period. Det behöver du tills den tyngre kommer, för det gör den för eller senare". Och så är det, perioderna avlöser varandra och så kommer det nog alltid att vara . Lättare perioder följs av tunga dagar och nätter. Inget jag kan styra över.
Nu ska jag luta mig tillbaka i solen igen. Kände när bebis vände sig i magen igår. Hoppas aktiviteten blir mer och kännbarare från och med nu. Inget skulle göra mig gladare.
Kram på er.
