tisdag, juni 09, 2009

En pärla i ett radband...

Som ett nedbrunnet stearinljus, ett höstlöv som med sina sista ansträngningar hänger kvar i grenen innan det låter vinden ta det med på en avslutande resa ner mot marken. Som dagen som mörknar och dör. Som åren som går. Allting har ett slut, hur vackert, ungt och friskt det än verkar.

Stenen är varm när jag lägger handen på den. Jorden torr och blommorna slaka. Värmen sätter sina spår även här. Barnens glada rop från parken bredvid ljuder som orättvisa men tydliga ekon. Det är en levande årstid, ljusets och värmens tidevarv. Jag kan sitta här länge. Försvinna in i min egen värld, blanda minnen av det som var med drömmar om det som aldrig blev. Det är med både leende läppar och tårande ögon jag rycks tillbaka till verkligheten av fågeln som flyger nära.

Kan inte hjälpa att undra om det är ett tecken. Funderar på reinkarnation. Själavandring är en ganska lugnande tanke. Den tanken kan finnas med varthän jag befinner mig. Genom den tanken känner jag alltid närhet. För själen finns inga begränsningar. Men allting har ett slut och slutet kan komma alldeles för tidigt.

Önskar du vore en pärla på ett radband. En del av en evighetscirkel. Det närmsta jag kan komma evigheten är mitt minne – där är du för alltid.

Invigning på nya gymmet i Linköping ikväll. Annars väldigt lugnt på tisdagens ”to do-lista”.
Puss