Så där då var man klar med arbetsförmedling och A-kassa. Tur att det är enklare att gå ur än vad det är att komma med. Tyvärr är inte pappersarbetet slut där utan nu gäller det istället att ha koll på föräldrapenningen från Försäkringskassan. Jag har ganska stora förhoppningar om att det kommer att gå smidigt eftersom jag enbart har bra erfarenheter från förra föräldrapenningsperioden. Men något säger mig att jag ligger i riskzonen för att bli besviken.
Milla fick sitt personnummer igår och tur som det var så blev de fyra sista siffrorna enkla nog för mig att komma ihåg. Theos personnummer präntades in i huvudet i och med alla sjukhusbesök och de 10 månaderna vi levde med cancer. Inför varje medicin som skulle ges, prov som skulle tas var vi tvugna att uppge pers.nr för att minimera misstag. Inpränting är inte nödvändig för mitt minne den här gången.
Imorgon blir det ny vägning på BVC. Skönt att få kontakt med dem igen. Jag har aldrig träffat de som jobbar där men har pratat med en av tjejerna flera gånger eftersom de ringt ang fyraårskontroller och liknande för Theo. Hon är riktigt bra och kom ihåg vårt samtal om Theo och hans cancer trots att det nästan är två år sedan dess. Hon riktigt brydde sig om hur vi mådde och frågade nästan mer om oss än om Milla. Men det är klart, välmående föräldrar genererar i välmående barn. Så imorgon blir det ett besök där. Ska bli spännande att se hur mycket hon gått upp sedan sist vårt matvrak. Dessutom har vi lite frågor kring magont och kolik som vi skulle vilja ha svar på. Dessa magontskrik har en tendens att bli längre och längre. Igår skrek hon nästan i tre timmar innan hon slocknade av ren utmattning. Stackars lilla ängel.
Kram på er goa vänner.
