torsdag, maj 28, 2009

Ett år idag

Jag skulle ge allt för att få träffa dig igen, se dig le, höra din röst. Det skulle vara värt varje sekund om det så bara varade i ett ögonblick. Jag önskar det hade varit jag som blivit sjuk. Det hade varit enklare att hantera än det här. Ett år av extrem saknad. Av tårar som aldrig vill ta slut. Jag undrar vart du är och varför jag får vara kvar här. Ett år idag.

Jag finner tröst i att den oändlighet jag känner, som detta år tagit och som det återstår tills jag får träffa dig igen, bara känns som en bråkdel av en sekund för dig. Du hinner inte sakna mig så som jag saknar dig!

Saknaden gör fysiskt ont. Älskar dig!