Onsdag den 14 oktober (ett bra datum att födas på tycker jag) och jag börjar bli lite lätt less på det här. Har jättesvårt att somna och sova och sömnen kan nu beräknas till fyra timmar per natt för tillfället, vilket är på tok för lite för mig. Tröttheten tillsammans med den begränsande fysiken bidrar till alldeles för mycket tid för oro och tankar. Tankar främst kring Theo och sista tiden vi hade med honom. Vilket i sin tur leder till tårar och otillräcklighet. Otillräckligheten påverkar mig på så sätt att jag blir mer och mer rädd inför förlossningen. Jag känner att jag inte kan stå för det ansvar som jag ställs inför vad gäller att föda ett friskt och helt barn. Tänk om det inte blir så. Jag har jobbat hårt och länge med att inse min ickeroll i det här med Theos cancer. Att jag inte hade någonting med det att göra. Det var inte mitt fel. En gång är en gång men händer det en gång till...(måste försöka släppa den tanken).
Idag mår hur som helst rygg och höft betydligt bättre. Eskil mår också ok. =) så jag kanske skulle försöka ta mig utanför dörren en kort sväng i alla fall. Besöka min ängel eller köpa det som finns kvar att köpa till bebis. Tack för att ni läser och för alla kommentarer fina vänner. Kram på er.
