måndag, juli 26, 2010

Krusidullöst

De sa på nyheterna i morse att enligt ny undersökning är de flesta av oss rädda för att bli äldre. Jag kanske kan förstå det ur ett rent samhällsekonomiskt perspektiv. Det är ju tyvärr många gånger de äldre som i besparingstider får det allt sämre. Men om man nu kan bortse från just den synvinkeln så ser jag faktiskt fram emot att få bli äldre. Jag ser det som en förmån att få bli gammal, alla har inte den turen.

På något sätt skulle det vara skönt att ha livet gjort, om jag nu kan uttrycka mig så, och bara titta tillbaka på det som varit, förhoppningsvis vara nöjd med det som skett och bara leva i nuet den tid som är kvar. För det är svårt att leva i nuet just nu. Det är för mycket på gång. För många måsten och krav. Jag vill bara bort från allt det ibland. Varför kan inte folk förstå att mina mål och drömmar inte är som de flesta andras. Våra erfarenheter är olika. Mina antagligen något mer iögonöppnande. Jag har en klar bild av vad som är betydelsefullt för mig, vad som verkligen spelar roll och som gör mig lycklig. Tyvärr höjs ett och annat ögonbryn som till och med kan få mig att börja tveka ibland. Men tveksamheten sveps förr eller senare bort, som två fötter från en matta som hastigt dras undan. Jag vet att jag kanske inte passar in i den här tidens eftersträvan. Och jag har hört gång på gång att man ska aldrig vara nöjd, för då slutar man att sträva uppåt. Men jag är hellre nöjd än ständigt och olyckligt strävar efter ouppnåelig lycka. Inga krusiduller här.