Fick ett mail från en av mina barndomsvänner för några veckor sedan. Det gick rakt in i hjärtat och därför vill jag gärna dela med mig delar av det här. Hoppas inte personen bakom brevet tar illa upp. Så här skriver hon:
Hej igen, Måste tillägga att det var en fin bild du lade ut på Theos gravsten. Jättefin. Jag har så många gånger tänkt att leta upp den och lämna något som jag hoppas att han tycker om. Kanske kan jag samla på mig lite mod och gå dit snart. Jag tänker ofta på er, dig och Theo, på våra fikastunder som vi hann med (även om de kanske inte var så många) så har de gett mig mycket. Bara att se det fina bandet som ni hade, kärleken som fanns i era blickar...Hur ni båda småretades med varandra på ett kärvänligt sätt. Det var härliga stunder som fick mig att längta efter att bli mamma.. en lika bra mamma som du.
Kram