söndag, november 28, 2010

Från glädje i backen till rädsla på akuten

Är det inte lite konstigt att vi på dagen, två och ett halvt år senare från det att Theo gick bort, får en återblick in i den värld vi då levde i. Dvs sjukhusvärlden med allt vad det innebär. Vi sitter på akuten med Milla den här gången och blir snabbt hänvisade till barn där vi först möts av en sjuksköterska som känner igen oss från BOND (Barnonkologen på US) och sedan samma läkare som på samma barnavdelning några rum bort kom med beskedet att Theo hade en hjärntumör.

Livet är problemfritt och vi har spenderat lördagen hos Millas mormor och morfar, ätit gott hos svärisarna, åkt i pulkabackarna för första gången och skrattat och haft det bra. Vi hinner inte mer än att gå och lägga oss förrän Milla vaknar och kriker hysterisk. Stel som en pinne i hela kroppen med vad jag närmast skulle vilja förklara som kramper. Hon är okontaktbar. Man chansar inte i sådana lägen. Mn trotsar snöoväder och halka och åker de där 45 minutrarna till akuten för att få svar. Men 45 minuter är lång tid och man hinner tänka både det ena och det andra för att inte tala om vad man minns. Det är mycket som kommertillbaka och det enda jag säger under den här tiden är: "Jag klarar inte av att bli barnlös igen". Det är precis så det känns.

Nu ligger hon på Martins bröst och sover. Utmattad men annars sig själv. Vi fick inga svar hos läkaren. Det enda hon kunde se var början till en ev. öroninflammation men det kan omöjligt vara anledningen till Millas reaktion. Hon pratar ockå om nattskräck. Huvudsaken är att Milla mår braoch hon är under sträng uppsikt nu kan jag lova.

Men jag kan inte komma över att mitt liv är så ironiskt. Att vi fortfarande blir påminda om hur snabbt allt kan gå från babyblått skimmer till nattsvart, kallt och tomt. Tänk på det ni som läser och passa på och njut av det ni har, de som finns runtomkring er.

Nu återhämtning. Kram (PS: Till er som försöker nå mig via mobilen. den glömdes i brådskan ute på landet så jag är för yillfället och för de närmsta dagarna mobillös. Men det går bra att smsa eller ringa på Martins mobil.)