Läser ”Flickan med de röda skorna” en bok skriven av en mamma som förlorat sin dotter i cancer. Det är en plågsam berättelse med många gemensamma nämnare till den tid vi hade med Theo under hans sjukdomstid. Det är framförallt en tankeställare då denna berättelse rör en 3-årig liten tjej som förstår mer om sin sjukdom och om döden än vad man kanske skulle önska. Även om hennes förhållningssätt till detta är väldigt sunt.
Jag har själv skrivit om detta tidigare, om hur mycket Theo faktiskt förstod om sin sjukdom och kanske framförallt om sjukdomens utgång. Om vårat prat om och tankar kring vad som händer efter döden. Jag förstår nu att han antagligen förstod mer än vad jag trodde. Försöker också minnas att han var en kämpe som verkligen levde livet in i det sista, som alltid skrattade eller busade trots svåra omständigheter, ända tills cancern inte längre gjorde det möjligt. Barn borde vara våra förebilder vad gäller inställning till de saker som vi vuxna har en tendens att överanalysera. Till de saker vi är rädda för eftersom vi saknar förståelse. Ur ett barn ögon är det så enkelt. Varför göra det svårt.
Klockan är bara 06.00. Galet tidigt men jag ska till gymmet och köra ett tidigt spinningpass. Call me crazy men gud vad skönt efteråt. Förhoppningsvis blir det en solig dag på stranden efter . Kram så länge
