Höstmåndag

Och så var det måndag och en ny vecka. En ny vecka som kommer med höstväder så som det ser ut just nu. Mig gör det ingenting. Jag stannar gärna inne, sjunker djupare ner i soffan, drar en filt över mig och kollar de sista Harry Potter filmerna, börjar på en ny bok, skriver något inlägg. Blir höst-/mysmåndag och inte många knop för min del.

Ska försöka njuta av lugnet runtomkring, av att faktiskt kunna disponera tiden så som jag själv vill. Njuta av att bara ha mig själv att tänka på och så klart av sparkarna i magen. Snart är allt det ett minne blott...igen. Har längtat länge efter att få bli mamma...igen. Börja om från början och genom spädbarnsåldern njuta av det nya men samtidigt minnas det redan upplevda. Kanske inte blir det enklaste men just nu känns det bra. Jag vet att Theo förstår.

Trevlig höstmåndag fina vänner.

Ristar inte i sten...ännu

Och så var det fredag. Gårdagen gick bra hos både barnmorska och arbetsförmedling. Bebis är nu fixerad och trots att liten sjunkit ner så långt det bara går växer fortfarande symfus - fundus måttet. Inte utan att man undrar vad det är för en jätte där inne.

På arbetsförmedlingen var jag i ungefär 5 minuter varav 4 1/2 gick åt till att prata bebis. Med bara två veckor kvar till beräknad förlossning återstår det bara för mig att maila min handläggare och säga att bebis kommit så skriver hon ut mig från förmedlingen. Sen får vi helt enkelt se om det blir ny inskrivning nästa år eller om jag lyckas få sysselsättning på egen hand.

Gårdagen i övrigt gick i förvärkarnas tecken. Från ett till fem-hugget kom trogna förvärkar var tjugonde minut och han göra mannen mäkta nervös. Jag själv fick en reminder av hur en förlossning känns och kan inte sluta att förundras över hur den känslan faktiskt kan förträngas. Trots att det var 5 1/2 år sedan sist jag jag stod där med pannan mot väggen i förlossningssalen och andades genom varje värk. Nu är jag på det klara med vad som väntar igen, och jag vet att jag sagt att vi ska ha ännu ett barn, känner nu att vi kanske inte behöver rista in det i sten.

Trevlig fredag och fortsatt helg fina du. Jag ska bara ta det lugnt, eller ja så lugnt jag kan. Är ju kass på att inte göra någonting. Vill också tacka för alla underbara kommentarer till föregående inlägg. Det ger energi ska ni veta och energi kan vi ju alla alltid ha användning för. Tack för att ni läser! X

Min livboj...

Har tänkt på en sak. Min blogg har verkligen ändrat karraktär. Detta är ingen medveten förändring utan något som skett över den tid som gått sedan jag började blogga i februari. Det är väl också ett tecken på att jag bearbetat saker och ting och att skrivanet varit/är en viktig faktor i sorgebearbetningen och för att få struktur över det kaosartade virrevarr av känslor och tankar som då rådde.

Dock inte sagt att jag slutat sörja, glömt bort eller saknar mindre. Jag har bara lärt mig att hantera detta på ett kanske lite bättre sätt. Jag har fortfarande dagar som är otroligt jobbiga att ta sig igenom. Men de uppkommer med större och större mellanrum.

Med detta följer också en blogg jag inte riktig är nöjd med. Min tanke var aldrig att lägga ut dagens schema offentligt. Jag förstår inte vem som skulle tycka det vore intressant. Men nu har det ändå blivit så. Antagligen för att det inte händer så mycket mer i mitt liv för tillfället. Det är inte roligare än så här att vänta. Jag tror också jag försöker hålla liv i något som jag känner håller på att rinna mellan fingrarna. Jag försöker hålla liv i bloggen för att jag är rädd för hur jag kommer reagera när liten är här. Kanske kommer alla känslorna tillbaka, kanske behöver jag en ventil igen. Jag hoppas inte. Jag hoppas jag kommer att klara det utan att behöva skriva. Utan min livboj.

Så goda vänner. Jag håller liv i denna sida ytterligare några veckor. Sedan får vi se vad bloggen och jag bestämmer oss för. Dags att slänga i sig lite frukost innan mvc-besök och så det roliga mötet på arbetsförmedlingen. Kram på dig fina du.

Att älska ihjäl och lite till

Onsdagen kommer att gå i vilans tecken. Byter strategi och tänker inte göra många knop alls för att se om jag kanske kan tråka ut bebis. Var och tittade på 3 veckor gamla underverket Emilia igår och hade alldeles glömt bort de betryggande små snusljuden som de små liven avger. Snart får jag också ha en snusande bebis i famnen. Närheten, lukten, ja till och med blöjbyten och nattskrik är något jag ser fram emot. Ett nygammalt liv jag minns vagt och med vemod som snart kommer bli min verklighet igen.

Saknar en liten att nästan älska ihjäl och lite till, har saknat så länge. Det är helt otroligt att den saknaden förhoppningsvis snart är över.

Bajen spelar ikväll vilket betyder att M är borta hela dagen. Har ringt in bästa vännen och kollat så hon är i stan ifall, om och eventuellt bebis skulle ha taskig tajming och vilja komma ut när pappa inte är hemma. 2 och en halv vecka kvar till beräknad förlossning. Tiden springer iväg.

Nu pyssel här hemma och lite förberedelser inför morgondagens aktiviteter. Borde komma på något att köpa till "min man" som går och fyller äldre nästa vecka. Tacksam för förslag.

Kram vackra du.

Tisdag

Är uppe med tuppen och tvättar! Morgonpigg som jag är går det ganska problemfritt. Fin i håret är jag också. Det blev något ljusare och något kortare. Dagen i övrigt bjuder på lite småpyssel med Novahuset innan det blir en lagom lång utflykt till den blå-gula möbelkedjan. Ska inhandla det sistaste till bebis och antagligen en del annat helt onödigt. Brukar ju bli så när man går där bland hyllorna och låter sig ryckas med.

Till kvällen ska vi och hälsa på nyaste tillskottet Emilia och stolta storebror Colin. För övrigt är allt sig likt. Vankar fram och tillbaka och VÄNTAR! Nu frukost. Trevlig tisdag på er vänner.

Lägger ut en bild jag hittade på mannen från vår senaste kräftskiva. Och för er som tvivlar, jo han gillar kräftor.

Åberopar varannan männens...

En ganska produktiv helg om man ska sammanfatta det hela. Har fått många ”tråkiga” måsten gjorda och en hel del roliga med så klart. Idag blir det en hel del tid framför datorn innan jag ska gå och skämma bort mig själv med ett frisörbesök. Bäst att passa på att snygga till sig innan liten kommer. Förra gången påverkade amningen mitt hår ruskigt negativt. Hoppas få slippa det den här gången. Vore trevligt att ha hår kvar på bröllopet.

Bebis verkar ha slagit dövörat till och ignorerar helt mina vädjanden om en tre veckor tidig förlossning. Vill ju ha den delen gjord. Man läser överallt hur viktigt det är att förbereda sig inför förlossningen och bestämma vilka smärtstillande man vill ha och så vidare. Men ju mer jag tänker på det desto mer nervös blir jag. Jag vet ju vad som väntar och jag är helt på det klara med vad jag inte vill ha däremot är det inte mycket jag skulle kunna tänka mig att ta vad gäller smärtlindring. Och jag tror att det är farligt att tro att jag även skulle klara denna gång helt utan bedövning. Är det försent att åberopa jämnställdhet och varannan männens i den här frågan?

Trevlig Måndag!