En snabb uppdatering: Milla går upp bra i vikt och väger nu 2.845 kg (Lena: notera punkten). Vi har också gått på Minifom droppar och har klarat oss två nätter utan skrik. Istället är det (charmigt nog) en hel del stånk och stön, fisar och rapar som kommer från spjälsängen och hellre det än ekande kolikskrik i mörkret. Fänkålste är också inhandlat och hör och häpna riktigt gott. Lugnar alla små tjejer. (stora också tydligen). Nu är det bara nipplefrågan som måste lösas. Snäckskal fick jag tips om men vart får jag tag på det? Den här mamman är desperat och provar allt.
Min sömnlöshet har dock tenderat att bilda huvudvärk som jag inte blir av med. (Gick till och med och la mig mitt i Grey's igår). Antar att det bara är sömn som hjälper. Att hinna sova blir därför dagens uppgift.
Dags att ta tag i dagen. Kram
torsdag, oktober 29, 2009
tisdag, oktober 27, 2009
I riskzonen
Så där då var man klar med arbetsförmedling och A-kassa. Tur att det är enklare att gå ur än vad det är att komma med. Tyvärr är inte pappersarbetet slut där utan nu gäller det istället att ha koll på föräldrapenningen från Försäkringskassan. Jag har ganska stora förhoppningar om att det kommer att gå smidigt eftersom jag enbart har bra erfarenheter från förra föräldrapenningsperioden. Men något säger mig att jag ligger i riskzonen för att bli besviken.
Milla fick sitt personnummer igår och tur som det var så blev de fyra sista siffrorna enkla nog för mig att komma ihåg. Theos personnummer präntades in i huvudet i och med alla sjukhusbesök och de 10 månaderna vi levde med cancer. Inför varje medicin som skulle ges, prov som skulle tas var vi tvugna att uppge pers.nr för att minimera misstag. Inpränting är inte nödvändig för mitt minne den här gången.
Imorgon blir det ny vägning på BVC. Skönt att få kontakt med dem igen. Jag har aldrig träffat de som jobbar där men har pratat med en av tjejerna flera gånger eftersom de ringt ang fyraårskontroller och liknande för Theo. Hon är riktigt bra och kom ihåg vårt samtal om Theo och hans cancer trots att det nästan är två år sedan dess. Hon riktigt brydde sig om hur vi mådde och frågade nästan mer om oss än om Milla. Men det är klart, välmående föräldrar genererar i välmående barn. Så imorgon blir det ett besök där. Ska bli spännande att se hur mycket hon gått upp sedan sist vårt matvrak. Dessutom har vi lite frågor kring magont och kolik som vi skulle vilja ha svar på. Dessa magontskrik har en tendens att bli längre och längre. Igår skrek hon nästan i tre timmar innan hon slocknade av ren utmattning. Stackars lilla ängel.
Kram på er goa vänner.
Milla fick sitt personnummer igår och tur som det var så blev de fyra sista siffrorna enkla nog för mig att komma ihåg. Theos personnummer präntades in i huvudet i och med alla sjukhusbesök och de 10 månaderna vi levde med cancer. Inför varje medicin som skulle ges, prov som skulle tas var vi tvugna att uppge pers.nr för att minimera misstag. Inpränting är inte nödvändig för mitt minne den här gången.
Imorgon blir det ny vägning på BVC. Skönt att få kontakt med dem igen. Jag har aldrig träffat de som jobbar där men har pratat med en av tjejerna flera gånger eftersom de ringt ang fyraårskontroller och liknande för Theo. Hon är riktigt bra och kom ihåg vårt samtal om Theo och hans cancer trots att det nästan är två år sedan dess. Hon riktigt brydde sig om hur vi mådde och frågade nästan mer om oss än om Milla. Men det är klart, välmående föräldrar genererar i välmående barn. Så imorgon blir det ett besök där. Ska bli spännande att se hur mycket hon gått upp sedan sist vårt matvrak. Dessutom har vi lite frågor kring magont och kolik som vi skulle vilja ha svar på. Dessa magontskrik har en tendens att bli längre och längre. Igår skrek hon nästan i tre timmar innan hon slocknade av ren utmattning. Stackars lilla ängel.
Kram på er goa vänner.
söndag, oktober 25, 2009
En nia av tio möjliga
Läste bland kommentarerna att det var någon som ville veta mer kring förlossningen. Jag vet inte riktigt vad jag ska berätta mer än att det var en superbra upplevelse helt klart en nia av tio möjliga på enkäten jag fick fylla i på BB. Jag gjorde det mesta arbetet hemma under dagen. Började känna av värkarna runt lunchtid. De kom och gick, klockades och blev till en stor besvikelse när de klingade av frampå kvällen. Jag gav upp och gick och la mig för att vakna vid halvelva av ganska starka värkar med en och en hlav minuts mellanrum. Då blev det helt plötsligt bråttom.
Vi var inne på förlossningen vid 23.00. Jag hade lovat mig själv att försöka klara av också den här förlossningen utan smärtstillande men runt 00.40 ringde vi på barnmorskan och jag ville ha något mot smärtan, vad som helst, och det fort. Barnmorskan ville undersöka mig först för att se hur långt det var kvar. Kom inte mer än upp i sängen innan var det dags att krysta. Några minuter senare hade jag en liten tjej på bröstet.
Inatt sov hon faktiskt större delen i sin egen säng även om mammas och pappas bröst är favoritstället att somna in på fortfarande. Lilla magen strular men natten får ändå anses som godkänd ur sömnsynvinkel. Idag blir det en längre promenad. Jag behöver komma utanför dörren. Igår kom jag inte längre än till Ica/Konsum runt hörnet och tvättstugan.
Kram på er.
Vi var inne på förlossningen vid 23.00. Jag hade lovat mig själv att försöka klara av också den här förlossningen utan smärtstillande men runt 00.40 ringde vi på barnmorskan och jag ville ha något mot smärtan, vad som helst, och det fort. Barnmorskan ville undersöka mig först för att se hur långt det var kvar. Kom inte mer än upp i sängen innan var det dags att krysta. Några minuter senare hade jag en liten tjej på bröstet.
Inatt sov hon faktiskt större delen i sin egen säng även om mammas och pappas bröst är favoritstället att somna in på fortfarande. Lilla magen strular men natten får ändå anses som godkänd ur sömnsynvinkel. Idag blir det en längre promenad. Jag behöver komma utanför dörren. Igår kom jag inte längre än till Ica/Konsum runt hörnet och tvättstugan.
Kram på er.
Besvikelse och bitterhet i allt det underbara
Vart tog den här veckan vägen? Milla blev i natt en vecka gammal. Det känns som om hon föddes igår. Gårdagen var en riktigt bra dag. Millas mage hade helt klart lugnat ner sig (hoppas det beror på Semperdropparna och att det håller i sig) och jag var nästintill smärtfri. Vi spenderade större delen av dagen ute på landet. Åt mammas goda mat och träffade släkten. Milla verkade uppskatta all uppmärksamhet och alla presenter. (mycket rosa blir det.)
Vi gjorde också första besöket hos Theo med lillasyster. En konstig känsla och en annan sorts saknad och tomhet efter gubben. Det är mycket som kommer tillbaka från tiden då Theo var en vecka gammal, många likheter mellan syskonen. Kan inte hjälpa att känna besvikelse, bitterhet över att aldrig få uppleva Theo i sin roll som storebror. Han hade varit världens bästa och stoltaste till lilla Milla.
Natten har gett fem timmars sömn och jag hoppas klara mig på det för idag ska M upp till Stockholm och jag och Milla får klara oss själva. Har jag tur kommer vackraste Jessica på en "hemma hos"-fika och så blir det nog besök av Millas mormor och morfar. Ny dag, nya utmaningar. Ha en riktigt höstlig söndag! Kram
Vi gjorde också första besöket hos Theo med lillasyster. En konstig känsla och en annan sorts saknad och tomhet efter gubben. Det är mycket som kommer tillbaka från tiden då Theo var en vecka gammal, många likheter mellan syskonen. Kan inte hjälpa att känna besvikelse, bitterhet över att aldrig få uppleva Theo i sin roll som storebror. Han hade varit världens bästa och stoltaste till lilla Milla.
Natten har gett fem timmars sömn och jag hoppas klara mig på det för idag ska M upp till Stockholm och jag och Milla får klara oss själva. Har jag tur kommer vackraste Jessica på en "hemma hos"-fika och så blir det nog besök av Millas mormor och morfar. Ny dag, nya utmaningar. Ha en riktigt höstlig söndag! Kram
torsdag, oktober 22, 2009
Underbart smärtsamt
Redan torsdag och Milla går in på sin femte levnadsdag. Lilla magen var lite lite bättre i natt vilket "endast" bidrog till två timmars skrik innan hon utmattad somnar, alltid mellan midnatt och 02.00. Det är så frustrerande att inget kunna göra när magen gör så ont på henne. Jag kan inte hjälpa att känna samma maktlöshet som när Theo var sjuk. Ingen bra parallell kanske men känslan i stort sett densamma och jag får nästan panik av att ingen tröst i världen kan hjälpa den onda magen.
Tröttheten gör väl sitt också. Jag är fortfarande jättedålig på att ta de powernaps som dagarna erbjuder. Men det är svårt att sova när tuttarna värker. Amningen är igång vilket är skönt men rutiner saknas och det ömmar och spänner, för att inte tala om de söndersugna vårtorna. Jag hade glömt hur ont det kunde göra och tårarna rinner när det är dags för matning. Tänk att något så underbart kan göra så ont. Men som sagt det är mycket trötthet också, ska försöka bli lite bättre på att ta tillfället i akt när söta lilla ängeln somnar in under dagen. Imorgon är det så dags för återbesök på BB och vägning. Jag är inte så orolig hon äter på bra men vill så klart ha ett kvitto på det innan jag kan slappna av helt.
Dagen erbjuder inte så mycket planerat material. Den får tas som den kommer. Känner vi oss ok kanske det blir en premiär i vagnen. Lite frisk luft skulle inte skada.
Tack för alla snälla och varma kommentarer. Martin är jätteglad över att bli kallad söt. Lite för glad och på gränsen till mallig. Men det är han värd min söta sambo, fästman och bästa pappan i världen. Vi hörs igen i morgon.
Tröttheten gör väl sitt också. Jag är fortfarande jättedålig på att ta de powernaps som dagarna erbjuder. Men det är svårt att sova när tuttarna värker. Amningen är igång vilket är skönt men rutiner saknas och det ömmar och spänner, för att inte tala om de söndersugna vårtorna. Jag hade glömt hur ont det kunde göra och tårarna rinner när det är dags för matning. Tänk att något så underbart kan göra så ont. Men som sagt det är mycket trötthet också, ska försöka bli lite bättre på att ta tillfället i akt när söta lilla ängeln somnar in under dagen. Imorgon är det så dags för återbesök på BB och vägning. Jag är inte så orolig hon äter på bra men vill så klart ha ett kvitto på det innan jag kan slappna av helt.
Dagen erbjuder inte så mycket planerat material. Den får tas som den kommer. Känner vi oss ok kanske det blir en premiär i vagnen. Lite frisk luft skulle inte skada.
Tack för alla snälla och varma kommentarer. Martin är jätteglad över att bli kallad söt. Lite för glad och på gränsen till mallig. Men det är han värd min söta sambo, fästman och bästa pappan i världen. Vi hörs igen i morgon.
onsdag, oktober 21, 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)