Sanna ord om sorg

Markus Birros krönika i Expressen idag för er som missat den.

http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.1741730/marcus-birro-nar-en-sorg-gatt-over-ar-den-magiskt-vacker-att-ha-i-sin-hand.

Bu och bä

Torsdag och jag har letat men kan inte hitta någon bebis. Hade känningar som tilltog frampå kvällen hela dagen igår så jag är lite besviken över att det fortfarande inte satt igång. Vänder man på steken så har jag dock fått en hel natts sömn för första gången på väldigt länge. Både bu och bä alltså.

Idag har jag lovat mig själv att ta mig utanför dörren. Snart en vecka sedan jag besökte Theo så det står väldigt högt upp på "att göra"-listan. Personalkris på gymmet har bidragit till att M jobbat kväll hela veckan men igår kom han lagom hem till fotbollen som en trevlig liten överraskning. Ikväll får jag återigen klara mig själv. Kanske klarar det med hjälp av gänget i Criminal Minds.

Sitter här med mitt kaffe och fortsätter att känna efter. Tack för allt stöd och för att ni fortfarande läser om mina "fullspäckade" dagar. Kram

Min ickeroll

Onsdag den 14 oktober (ett bra datum att födas på tycker jag) och jag börjar bli lite lätt less på det här. Har jättesvårt att somna och sova och sömnen kan nu beräknas till fyra timmar per natt för tillfället, vilket är på tok för lite för mig. Tröttheten tillsammans med den begränsande fysiken bidrar till alldeles för mycket tid för oro och tankar. Tankar främst kring Theo och sista tiden vi hade med honom. Vilket i sin tur leder till tårar och otillräcklighet. Otillräckligheten påverkar mig på så sätt att jag blir mer och mer rädd inför förlossningen. Jag känner att jag inte kan stå för det ansvar som jag ställs inför vad gäller att föda ett friskt och helt barn. Tänk om det inte blir så. Jag har jobbat hårt och länge med att inse min ickeroll i det här med Theos cancer. Att jag inte hade någonting med det att göra. Det var inte mitt fel. En gång är en gång men händer det en gång till...(måste försöka släppa den tanken).

Idag mår hur som helst rygg och höft betydligt bättre. Eskil mår också ok. =) så jag kanske skulle försöka ta mig utanför dörren en kort sväng i alla fall. Besöka min ängel eller köpa det som finns kvar att köpa till bebis. Tack för att ni läser och för alla kommentarer fina vänner. Kram på er.

Håll modet uppe...

Håll modet uppe, håll modet uppe, håll modet uppe...

En ovälkommen Eskil

...och så var det måndag och måndag betyder +1 dag över tiden. Helgen har varit jätte lugn. Ja förutom i lördagskväll när vi försökte heja fram Sverige till vinst över de rödvita. Det gick ju så där. Lugnet har dock inte varit självvalt utan mer påtvingat på grund av en värkande rygg och höft. Dessutom har jag, till följd av att järnnivån gick ner som i sin tur orsakade en hård mage, fått en ny vän - hemorrojden. (Jag har döpt honom till Eskil). Visste inte att det kunde göra så ont! Hur härligt och hur mycket man än må lysa under sin graviditet så är jag trött på alla dessa små (o)trevliga överraskande biverkningar och vill bara att detta ska vara över...för den här gången.

Jag och "min man" slog för övrigt vad i helgen. Det gäller så klart kön. Jag tror på pojke och M på flicka. Den som förlorar måste planera för en helg tillsammans när bebis har blivit så pass stor att den inte längre behöver tutte dygnet runt.

Trevlig dag fina vänner!

Trevlig helg

Har inte så mycket att skriva idag men ville ändå skriva något så ni inte tror jag är på förlossningen och härjar. Nya graviditetsbiverkningar har poppat upp och sömnen påverkas negativt. Så idag blir det inget längre inlägg än så här.

Hoppas ni får en riktigt trevlig helg. Puss och kram