Torsdag

Kom precis hem från sista mvc-besöket. Bara att ta sig dit och hem har blivit lite av ett intressant projekt. Att klämma in magen bakom ratten är inte jätte enkelt längre. Allt såg bra ut med bebis och mitt järnvärde ligger återigen högt så nu kan jag inte skylla koncentrationssvårigheten på det längre.

Fick även en tid för ställningstagande om det är så att jag går över tiden. Så den 21 okt, om nu inte bebis kommit ut förrän dess, ska vi till fölossningsläkaren och kolla om det är värt att sätta igång mig. Ser allt bra ut då kommer bebis den 22 oktober. Jättelångt tills dess men bebis verkar inte ha någon brådska. Det enda jag märker av för tillfället är ett tryck uppåt och det är ju helt fel.

Dags att ta tag i den här dagen. Imorgon är det fredag igen.

Utvilad och utfrågad

Onsdag och jag vaknar utvilad för första gången på väldigt länge. Har inte haft några påhälsande förvärkar, inga mardrömmar om Anna Anka och bara varit på toaletten två gånger under natten (en rutin som jag numera klarar av utan att egentligen vakna). Lyckan är total och jag väldigt utvilad.

Igår på gymmet när jag gick med mina 15 kilos övervikt i uppförsbacke på löparbandet och flåsade kom en snäll liten farbror fram och tyckte jag var riktigt duktig som orkade. Stackarn fick sen en smärre chock när han fick reda på att bebis är väntad tills på söndag men måste ha varit väldigt pratsugen för följdfrågan blir föga överraskande: Är det första barnet? Varpå jag självklart säger "nej, andra" och hoppas att ämnet ebbar ut. "Nä, vad kul, så andra barnet är på dagis nu då", fortsätter snälla farbrorn.

Samma sak varje gång. Jag känner mig otroligt dum som låtit samtalet gå så långt men vad ska jag göra, ljuga? "Nä, han finns tyvärr inte kvar i livet. Han fick cancer", förklarar jag med en överdriven glad ton, för att inte få snälla farbrorn att må alltför dåligt över sin fråga. Som om det är min uppgift att göra. Snälla farbrorn grinar illa i vad jag tolkar som medlidande, jag grinar säkert lika illa tillbaka för att besvara hans reaktion. Man skulle kunna tro att frågorna skulle ha slutat här men nej: "Fick han cancer i magen?" Men snälla snälla farbrorn!!!

Dags för frukost. Kram kram

Värk-ligen!!!

Försök vila så mycket som möjligt innan bebis kommer. Slappna av och njut av de sista dagarna för dig själv. Hur många gånger har man inte hört det? Men hur ska det gå till om man inte ens får sova om nätterna på grund av alla dessa förvärkar? Inatt var jag säker på att förvärkarna var början på slutet. Två och en halv timme senare fick jag konstatera falskt alarm och förlorad sömn innan jag gjorde ett försök att somna om. Vaknade 3 och en halv timme senare av en, ja just det, förvärk. Som ett glatt litet god morgon!

Nu sitter jag här och undrar om dagen ska fortskrida i förvärkarnas mönster. Don´t mess with me förvärkar, ska det va så kan det väl ändå vara på riktigt. Varför denna katt och råtta-lek? Förra gången slapp jag förvärkar helt och hållet, så detta fenomen är tämligen nytt för mig. Ett helt och hållet onödigt fenomen om du frågar mig.

Tisdag gott folk. Jag håller mig nog hemma tillsammans med mitt sällskap förvärken. Ingen trevlig prick direkt, en ganska envis jäkel om jag ska vara ärlig men med lite övertalningsförmåga så kanske han växer till sig och blir en riktig värk. Puss och kram!

Inget är som väntans tider!!!

Så var det då äntligen veckan D! Inget är väl som väntans tider. (falskt leende) Nä, jag ska inte klaga men det känns som om jag redan gått över tiden med flera veckor. Tror mest det har att göra med att jag vill ha förlossningen gjord. Jag fungerar så. Är det något jobbigt som väntar så vill jag gärna ta tag i det nu på en gång, istället för att gå och tänka, invänta och våndas. En förlossning är ju ändå en förlossning och inget man riktigt ser fram emot på samma sätt som en frukostbrunch på Grand. (Vilken, nu när vi ändå är inne på ämnet, var jättetrevlig. Tack fina sällskapet som var med.)

Har ett nytt irritationsmoment, ja förutom alla lejonhanar som äter upp de söta små ungarna för att få honornas acceptans!!! (kan ha sett ett naturprogram i helgen). Irritationsmomentet heter Jakob Öqvist på Vakna med the Voice. Kan man bli mer korkad? Svar ja, om man heter Anna Anka, annars är det nog svårslaget. Annars har helgen varit väldigt lugn med lite fika, några filmer, mycket skratt. Ja, en helt vanlig helg helt enkelt.

Idag blir det efter morgonkaffet en sväng till gymmet. Trevlig måndag goa vänner!

Antiklimax

Fredag och mannen fyller år. Blir lite kalas framåt kvällen annars får vi nog ta det lite lugnt idag så "farbrorn" och hans tjocka brud mäktar med. Grattis på 35-års dagen älskling!

Jag har funderat lite på det här med graviditet och att kroppen förvandlas så abnormt och abrupt. Det är ju långt ifrån bara magen som ändrar karaktär. Måste säga att jag tycker att graviditet är jättefint...på andra men när man är mitt uppe i det själv är det inte lika enkelt att ta till sig av det fina. Det blir lätt lite av ett antiklimax när man får komplimanger om hur vacker man är, hur man lyser och samtidigt kliar sönder benen på grund av graviditetsklåda, svettas och andas som man befunnit sig mitt i en klimakterieövergång, har ont i magen av förstoppningen, i ryggen av foglossningen och sliter sitt glanslösa hår över skosnöret som precis gick upp och som på något sätt måste knytas igen.

Så till er som gett mig komplimanger som jag kanske varit en aning dålig på att ta till mig...förlåt. Jag blir glad, jätteglad...egentligen!

Trevlig helg fina vänner!

Det skulle inte förvåna mig...

Så var vi inne i oktober månad. Inte klokt egentligen, men på det stora hela går det otroligt snabbt. Med oktober kom tydligen även höstregnet. Men som vanligt gör det mig ingenting eftersom det i mina ögon enbart höjer mysfaktorn.

Dagen bjuder egentligen inte på så mycket mer än att bilen ska lämnas in. Jo då, vi blir billösa, förhoppningsvis bara något dygn eftersom det inte är några större grejer som ska fixas men om bebis känner på sig detta och har ett uns av Martins "humor" blir det ännu en taxiresa upp till förlossningen. Jag som fortfarande inte kommit över den stackars taxichauffören jag för snart sex år sedan gjorde så nervös.

Ännu roligare blir det när jag får be taxichauffören svänga förbi Harrys påväg upp till förlossningen eftersom Martins stundande 35-årsdag ska firas med grabbarna där ikväll. Ni ser gott folk, det skulle inte förvåna mig.

Nu frukost. Kram till er alla!