Det skulle inte förvåna mig...

Så var vi inne i oktober månad. Inte klokt egentligen, men på det stora hela går det otroligt snabbt. Med oktober kom tydligen även höstregnet. Men som vanligt gör det mig ingenting eftersom det i mina ögon enbart höjer mysfaktorn.

Dagen bjuder egentligen inte på så mycket mer än att bilen ska lämnas in. Jo då, vi blir billösa, förhoppningsvis bara något dygn eftersom det inte är några större grejer som ska fixas men om bebis känner på sig detta och har ett uns av Martins "humor" blir det ännu en taxiresa upp till förlossningen. Jag som fortfarande inte kommit över den stackars taxichauffören jag för snart sex år sedan gjorde så nervös.

Ännu roligare blir det när jag får be taxichauffören svänga förbi Harrys påväg upp till förlossningen eftersom Martins stundande 35-årsdag ska firas med grabbarna där ikväll. Ni ser gott folk, det skulle inte förvåna mig.

Nu frukost. Kram till er alla!