Sitter ute på landet och känner lugn. Det har varit ganska mycket på sistone. Jag har haft svårt att ta mig tid till att stanna upp och njuta av den stund jag befunnit mig i. Fokus har hela tiden legat på det som komma ska, vilket i sin tur gjort varje liten grej till ett måste som ska genomföras snarast möjligast. Har man väl hamnat där har man sedan länge glömt bort att njuta av de små sakerna.
Inatt han jag bli irriterad. Milla vaknade när jag skulle gå och lägga mig och hon fick därför sova bredvid mig i sängen. Jag sover inte speciellt bra med henne så tätt inpå men det är ändå bättre än att behöva gå upp ur sängen varje gång hon vill ha napp eller uppmärksamhet. När jag väl somnat börjar M som ligger på madrass nedanför att snarka. (därav irritationen). Innan jag kom på att; tänk om jag inte hade någon som snarkade bredvid mig om nätterna. Tänk om det var helt tyst, att jag var helt ensam. Att då känna Millas värme och höra M´s snarkningar blev en trygghet. En trygghet som övervinner all ensamhet i världen. Så tacksam för det!
Snarkar för dig när du vill älskling.....
SvaraRaderaKänner igen mig, kan bli galen av att mannen låter (eller lyckas somna om direkt igen efter ett barns uppvaknande när jag ligger o vrider mig läääänge), ett litet barn kommer upptassandes om natten och lägger sig bredvid och sparkas.....och snarkar, ett större barn som har drömmar och vaknar alltför ofta.
SvaraRaderaMan kan bli GALEN men å andra sidan, vad vore mitt liv utan dem? Ingenting....jag är lycklig för stunderna med dem.
Kram Paulina