Ny bebis

En ny bebis ger mig ytterligare en anledning att leva men innebär även mycket mer att förlora. Det är med en skräckblandad förtjusning jag ser fram emot att få träffa liten. Var förra veckan och träffade en förlossningsläkare. Medvetenheten om att allt kan hända oss och även vårt barn finns där och skapar oro, (mar)drömmar och tankar. Min barnmorska bokade därför ett möte med en förlossningsläkare för att jag skulle få möjlighet att ställa frågor och få svar på sådant som jag oroar mig över.

Jag är mer orolig inför den här förlossningen än vad jag var inför första. Det har inte med själva förlossningen i sig att göra. Jag vet vad smärta innebär och hur förloppet går till däremot är jag livrädd för att tappa kontrollen helt om jag märker att det skulle gå galet med liten. Förlossningsläkaren lugnade mig något och jag fick svar på ganska många av mina frågor. Dessutom lovade hon mig att alla inblandade på förlossningen skulle känna till min historia med ett förlorat barn och ta hänsyn till detta under tiden jag är där. Jag ska heller inte behöva gå så långt över tiden eftersom detta bara orsakar ännu mer oro, vilket är enormt skönt att veta. Utöver detta sa hon till mig att jag har en bra barnfödarkropp och att efter att ha tittat på Theos förlossning kunde hon nästan lova att nästa skulle gå fort. Det där sista tar jag med en smula salt men ändock skönt att höra. Hoppas liten också lyssnade på just de orden.

Förlossningen är dock bara en milstolpe. Klarar vi den börjar oron för allting annat. Men det får vi ta då. Medvetenheten kommer jag inte kunna göra mig av med. Måste lära mig att leva med insikten att allt kan hända mitt barn. Leva med insikten men inte låta den ta över.

Onsdag idag och jag har en del tråkiga måsten att ta tag i. Ryggen är fortfarande dålig men ska försöka ta mig ut på en promenad. Kram så länge.