Det här med kärlek

Som Marcus Birro sa: ”Hata, det kan vem som helst göra, men älska är betydligt svårare. Alla bär vi våra hjärtan i kupade händer.”

Jag kan bara hålla med. Jag liknar det vid att de flesta håller sina hjärtan i ena handen tätt intill kroppen med den andra handen kupat som en halvmåna över som skydd medan några få, håller det i öppen, utsträckt handflata för alla som vill att se och ta del av. Den öppna handflatan visar mod och tillgivenhet. I mina ögon är det synonymer för kärlek. Risker man måste ta för att uppnå total och kravlös kärlek. Kärlek som förvandlar de simpla sakerna till vackra ting, det betydelselösa till ovärderliga skatter. Världen får ett annat ljus och mörkret skrämmer inte lika mycket, då ensamheten inte längre ter sig lika ensam.

Jag är återigen på väg mot den bästa kärlek som finns. +/- 84 dagar (11 veckor) kvar innan jag får träffa honom/henne.

Idag blir det fika med finaste vännen. Hade mycket mer inplanerat men min rygg säger ifrån. Var igår uppe på vinden och letade fram bebiskläder och annat för att ha koll på vad som behöver inhandlas och vad som redan finns. Denna lilla uppgift innebar en del kartonlyft. Tyckte jag siktade in mig på de allra lättaste bland kartonger men ryggen säger ifrån tydligt idag. Tar därför en vilodag från gym och promenader. Istället har jag bosatt mig i tvättstugan för att tvätta upp en del av kläderna. Ska därefter försöka göra plats för dem i någon av garderoberna. Det sistnämnda blir nog ett mission impossible. Jag tror det är detta de i föräldraböcker kallar för nesting eller försvenskat uttryckt boing. Till kvällen bär det av på mysig grill ute hos föräldrarna tillsammans med svärisarna. Hörs igen imorgon. Kram fina du!