Oväntad vänskap kan komma från vilket håll som helst. Jag har själv blivit glatt överraskad ett par gånger och tror det gäller de flesta med någorlunda öppet sinne. Man blir lika glad av en oväntad vänskap som man blir besviken och ledsen av insikten av att någon man trodde var ens vän visade sig vara något helt annat.
Jag tror det är ett ålderstecken att ”städa ur” emellanåt. Att säga tack och hej till de som inte ger, utan bara tar värdefull energi. Popularitetsberoendet finns inte kvar och flest vänner i FB-listan ger inga prispokaler, istället är det nu kvalitet före kvantitet som gäller.
Jag tror dock att många är väldigt hårda i sin första gallring, allra helst innan man egentligen lärt känna någon på riktigt. Jag antar att det är av rädsla för att släppa in någon för nära. Men den risken måste man nog ta för att hitta de där riktigt bra vännerna. För egen del gäller nog det motsatta. Jag är helt enkelt för naiv och tror det bästa om allt och alla. Ger för många chanser, vilket ofta enbart leder till att jag sårar mig själv. Min psykolog hade nog rätt när hon sa att jag många gånger är respektlös mot mig själv som ger andra chans efter chans. Jag vet inte varför, kanske vägrar jag inse att det finns många egoister utan förmåga till empati där ute. Och med den erfarenhet jag har av just egoister med empatibrist så är det ganska dumt. Borde man inte lära av sina misstag?
I år behövs ingen vårstädning, jag är nöjd med de som finns i mitt liv. Det är ärliga människor som vågar ta den där risken. Som vågar bry sig om, visa känslor, säga vad de tycker och vara sig själva. På det sättet är jag lyckligt lottad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar