Ibland önskar man att man vore likt ett barn och totalt gick upp i det som händer här och nu. Få slippa onödig oro och tappa bort ord som ifall, om, eventuellt och kanske. Det skulle vara en befrielse att utan ansträngning få leva i nuet och inte fundera mer över det. Inte fundera över problem som är, ångra det som varit eller oroa sig för det som kommer.
Jag är väl något av en expert på att oroa mig. Inte vad gäller allt men en del oroande tankar är oundvikliga, kanske till och med nödvändiga. Inte så konstigt kanske. Jag vet hur snabbt det kan gå när livet dramatiskt förändras. När ödet helt plötsligt drar undan mattan jag står på, när taket faller ner över mig och krossar varje litet ben i min kropp. När jag är så tom på tankar så jag får fråga första bästa hur man gör för att kunna andas.
Jag är inte så rädd för att historien ska upprepa sig. Läkarna var snabba med att berätta att Theos sjukdom inte var genetisk. Men just vetskapen om att allt kan inträffa och att allt inbegriper så oändligt mycket otäckt och skrämmande är en jobbig last för mina axlar. Jag vet att oro är en fiende till mig nu. Att barnet inte mår bra av det. Därför är jag glad att jag kan dela mina oroade tankar med er. Ventilera och få tröstande och hoppfulla kommentarer tillbaka. Jag förstår inte hur det kan vara så enkelt att ge råd till andra men så svårt att råda sig själv trots att situationen man befinner sig i många gånger är densamma. Kanske måste man höra det från någon annan.
Torsdag idag och veckan som gått har verkligen gått fort. Idag har jag en riktig jobb dag, blir till och med övertid för att hinna med att, om inte skriva klart så i alla fall, få struktur över mina artiklar som ska vara klara i veckan. Blir lite arbete hemifrån i morgon också men sen tänkte jag koppla av med ett par dagar i, förhoppningsvis soliga, fjällen. Något att se fram emot. Känns alltid enklare att ta sig över hindren när man har målet i sikte.
Om jag inte lyckas förhandla med mig datorn till Sälen (Martin stannar hemma) så får ni ha en riktigt trevlig påskhelg. Om Martin ger med sig för min otroliga charm (skrattar gott) så dansar mina fingrar över tangenterna redan imorgon igen. Kram
PS. vill tacka tjejerna (om ni läser detta) på Jennies möhippa som vi hade igår för en riktigt trevlig kväll även om jag missade själva inledningen. Men middagen var både god och trevlig med många skratt och mycket förväntansfullt barnsnack. Önskar Jennie en riktigt trevlig lördag då hon går från att bli Jennie Tapper till Jennie Sonebrand. DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar