Vi kommer alltid att vara jagade av våra skuggor. Hur vi än vänder och vrider på oss,. Hur fort vi än springer finns de tätt intill. De förföljer oss vart vi än går och hittar oss bakom varje hörn. De är avbilder av våra jag som fastnat i mörkret.
Livsviktigt för skuggan är ljuskällan. Utan den skiljer sig inte skuggan åt från mörkret. Konturerna suddas ut och fastnar i natten. Skuggan saknar också vilja. Den existerar inte av sig själv och rör sig inte på egen hand. Den har ingen speciellt sinnesstämning. Glada skuggor skiljer sig inte från ledsna. Oftast har skuggan en skrämmande effekt. Fastän vi vet att de alltid finns där har de en tendens att förvåna oss och plötsligt dyka upp utan förvarning. Det är lika bra att göra sig vän med sin skugga. Vi kan aldrig gömma oss från dem.
Satt och funderade på hur jag ser på mig själv efter allt som hänt de senaste åren. Därav texten om skuggor ovan. Jag var under en tid en skugga av den person jag en gång var. Hela världen var en skugga av hur den en gång var, av hur den borde vara. Men ur skuggan föds en ny värld tillsammans med ett nytt jag. En bättre människa, med mer erfarenhet, kunskap och större insikt. Men hur snabbt jag än springer, hur väl jag än gömmer mig eller hur hårt jag än blundar kommer skuggan från tiden av mörker alltid att förfölja mig. Jag är idag ett resultat, dock inte på något sätt en färdig ”produkt”, av skuggan och den person jag var innan mörkret föll. Men ljuskällan lyser allt starkare.
Från det ena till det andra. Jag går idag in i den andra av tre delar av min graviditet. Tiden går fort nu och min bebis är 80-93mm långt från huvud till stjärt och väger nästan 25g. Väntar på att det ska börja röra på sig där inne. Vet att det är ett par, tre veckor kvar men hoppas att tiden dit går undan. Är ganska jobbigt att inte veta om allt är som det ska. Vissa dagar är tankarna oundvikliga andra dagar obefintliga. Men vill gärna ha ett litet tecken på att hon/han lever och har det bra där inne. Försöker ha tålamod men det är svårt. Tanken på att förlora ett barn till tar död på mig.
Vi hörs igen i morgon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar