söndag, mars 15, 2009

Stolta mammor

Spinning med grabbarna, långfika på Waynes och mys på landet i sann Melodifestivalanda kan sammanfatta min lördag. En kanondag helt utan illamående. Dagen började med tårar, dock underbart sköna och glada tårar som gav mig massor med energi. Tårarna följde efter att ha läst en av de kommentarer jag fått på fredagens inlägg.

I det här fallet var det 5 åriga Harrie i Australien som genom sin mamma fått höra om Theos öde. Harrie hade länge sparat sitt långa hår men valde att klippa av sig, sina säkert väldigt kära och underbara, lockar för att låta dessa bli till en peruk som något av de barn med cancer ska kunna använda. Jag är helt säker på att Theo sitter där han är nu och ler åt att han faktiskt påverkar, berör och ger mening. Att han nästan ett år efter sin död, indirekt, kan hjälpa andra barn som just nu går igenom det helvete, som en cancersjukdom faktiskt innebär, är helt underbart. Jag är en väldigt stolt mamma, liksom Anja borde vara en väldigt stolt mamma till en helt underbar son.

Ingen vuxen skulle göra något motsvarande. Harries gåva är unik och speciell. Man ger utifrån de förutsättningar man har. Lite som mycket, det spelar ingen roll, huvudsaken är att man bryr sig om och faktiskt uppmärksammar den här svåra sjukdomen som påverkar så många. Jag hoppas att vårt kommande barn blir lika insiktsfull och givmild som Harrie.

Det var jätte svårt för oss när Theo började tappa sitt hår. Att se hans blonda kalufs på bara någon vecka helt försvinna var inte roligt alls. Hur förklarar man såndant för ett då tre och ett halvt årigt barn. Vi hade tur. Martin hade den sommaren rakat av sig allt sitt hår så det enda vi behövde säga var att Theo nu fick samma frisyr som pappa. Theo verkade nöjd med detta och vi slapp flera frågor. Även om jag då grät över förlorade blonda lockar.

Idag är det så söndag. Jag och Martin har varit och, hur konstigt det än låter, fönstershoppat kyrkor. Passar på att skriva lite nu innan det är dags för en fika på Waynes igen och så blir det lite träning innan vi tar söndagkväll och förbereder oss för ännu en vecka. Glad är jag i alla fall för att illamåendet verkar vara påväg bort. Har haft en väldigt välmående helg.

Må väl alla. Kram

2 kommentarer:

  1. Hej gums! Du vet att vi förväntar oss att du håller oss uppdaterade med "mag-bilder" så att vi kan följa dina kommande 9 månader va? :-)

    SvaraRadera
  2. Tänker på er och stort lycka till med bebis =) Såå spännande Kraam syster A.

    SvaraRadera