Mer frekvent bloggande

Det är en del som händer nu, många tankegångar och jag kommer snart att kunna berätta mer om det, om allt. Jag funderar nämligen på att ta upp bloggandet igen. På en lite mer frekvent basis, än vad som varit.

Jag ska bara komma över den här koman jag går i efter en väldigt jobbig vecka rent sömnmässigt. Milla har varit sjuk och ett redan aktivt barn med få sovtimmar sover än mindre med rethosta och snorig näsa. Dessutom är vi extra trötta idag då vi var i Sörping på extremt trevligt bröllops/födelsedags/namngivningspartaj igår. Tack snälla Åsa och Tobbe för många skratt, god mat och trevligt sällskap. Det gav energi.

Som sagt, jag återkommer...snart. Kram

Talande tom blå stol

Jag hatar den där tomma stolen mer än någonting annat. Den är så talande, en talande becksvart tystnad och milsdjup saknad. Jag kan se hans konturer sitta på den där blå stolen. En leende Theo, full av liv och livslust. Konturer av det förförflutna, av hur det borde vara. Så ensamt. Det är inte den fysiska ensamheten som är värst, den går att råda bot på, utan den sortens ensamhet som sitter i huvudet. Den där ensamheten som tränger in så djupt, som smyger sig på från känslan av ingen annan förstår.

Dags för beslut

Ok, dags att ta några beslut. Har varit mammaledig i 10 månader nu (imorgon för att vara exakt) och det är inte helt fel men väggarna kommer allt närmre och jag tror inte att det är så mycket att jag inte har nå att göra, för det har jag, (tiden springer ifrån mig) utan mer känslan av att inte veta vad jag ska göra. Mammadagarna räcker till årsskiftet. Så tills dess borde jag veta vad jag vill.

Jag måste erkänna att jag har lite problem med att gå hemma. Det känns som om man inte gör någonting alls när man egentligen har ett 24 timmars jobb sju dagar i veckan. Och det absolut viktigaste och betydelsefulla jobb man kan ha. Dåligt betalt är det dock men det kan inte hjälpas och spelar mig ingen roll. Jag trivs med min ängel. Barn behöver rutiner men ibland blir det lite för inrutat för egen del. Jag antar att alla jobb har sina för- och nackdelar. Jag tänker hur som helst passa på och utnyttja fördelarna med det här "jobbet" innan verkligheten kallar på mig igen.

"Jobbet" (läs Milla) söker uppmärksamhet. Hon har fått tag på min mobiltelefon och står tittar på mig med ett leende. Hon vet så väl vad som händer härnäst. Älskade lilla bus. /Kram

Hoppas det vänder...

Som enda Norrköpingsbo som inte befinner sig på Nya Parken för att se matchen mellan IFK Norrköping och Bajen sitter jag här i soffan (dock med Tv4 sport påslagen) och tycker allt är trist och träligt.

Kom att tänka på att om allt hade varit så som det var tänkt, så som det skulle ha varit, skulle min stora kille ha börjat skolan om bara några få veckor. Hur stort hade inte det varit. Första klass. Nu blev det inte så... Han hade varit så duktig. Klarade allt min smarta lille son. Önskar jag hade haft ett uns av hans styrka. Då hade jag klarat av det här bättre. Då hade jag inte haft ett problem i världen. I jämförelse med det som var har jag väl inte det heller men oj vad jag önskar att saker och ting skulle ha blivit så som det var tänkt.

1-0 till Peking. Hoppas det vänder, annars får jag hem en ilsken man.

Ännu ett...

Ännu ett blogginlägg av bäste herr Birro som jag till 100% kan ställa mig bakom. http://blogg.passagen.se/marcusbirro/

Rättvis och Rastlös

Det här med mina planer på att omskola mig. Jag tänkte, bestämde och sökte (och trodde och hoppades en hel del faktiskt) men det gick inte vägen. Hade dock aldrig trott att det skulle vara regeringen somsatte sig på tvären gällande min framtid! Deras nya antagningsregler tillsammans med otur avgjorde utgången. Jag har bra betyg, riktigt bra faktiskt men eftersom jag läste på gymnasiet på 90-talet tillhör jag the old school och de som idag läser på gymnasiet kan få betydligt högre i snitt än de max 20 p som var taket på min tid. Detta gör det hela lite skevt. Jag och alla andra som söker till samma utbildning som dagens nyexaminerade studenter har inte en chans. Hade aldrig trott att antagningssnittet för sjuksköterskeutbildningen här i Norrköping skulle ligga kring 19.7 av max 20p. Men så är nu fallet och trots att det på pappret finns en minimal chans att fortf komma in så tror jag att den rent praktiskt är helt obefintlig.

Nu står jag inte och faller med detta besked (även om det tog ett tag att komma över besvikelsen) eftersom jag har mammadagar kvar. Men denna rastlösa själ tycker att det skulle vara skönt att få göra något till hösten. Jag söker jobb aktivt, diverse jobb, jag är inte kräsen. Så om nu någon har något bra tips om ledig tjänst får ni gärna hör av er till mig. Jag kommer dock inte lägga sjuksköterskeutbildningen på hyllan. Inte riktigt ännu i allafall. Som det känns nu kommer jag göra ett nytt försök till våren och hoppas på att färre söker och att regeringen hunnit se över de nya helt befängda reglerna tills dess. Jag är för rättvisa.

/Rättvis och Rastlös