Jag hatar den där tomma stolen mer än någonting annat. Den är så talande, en talande becksvart tystnad och milsdjup saknad. Jag kan se hans konturer sitta på den där blå stolen. En leende Theo, full av liv och livslust. Konturer av det förförflutna, av hur det borde vara. Så ensamt. Det är inte den fysiska ensamheten som är värst, den går att råda bot på, utan den sortens ensamhet som sitter i huvudet. Den där ensamheten som tränger in så djupt, som smyger sig på från känslan av ingen annan förstår.
Visst e den talande....och biter i en varje gång. Många tankar till er
SvaraRaderaKram fin
Visst kan man fylla tomheten. Man kan umågs med vänner och familj men man kan aldrig fylla det stora hålet man har i hjärtat efter sitt barn. Tankarna om vad han gör, vad som händer efter döden. Man vill och hoppas ju verkligen på att änglarna lever ett underbart, lekfullt liv utan smärta, saknad där i himmelriket. och att de inte uppfattar den tiden som ni är ifrån varandra som lång utan bara som ett ögonblick.
SvaraRaderaMånga tankar utan svar.
Kram!!
Vet du att jag tänker på dig varje gång jag ser den där reklamen... Blir lika ledsen varje gång. Stor kram och tack för att du delar med dig kloka du!
SvaraRaderaJag mår fysiskt illa bara jag tänker på den reklamfilmen. Vi hade ju ett möte med Olle Björk ang den förra flmen eftersom vi reagerade som vi gjorde varje gång Krister H:s stämma ljöd, och då stödde man extra salt i såren genom att visa oss den reklamkampanj som du publicerat här. Jag klarar inte ut att ens tänka på den...
SvaraRaderaKram
Niklas, Hannas pappa
Niklas jag förstår precis den fruktansvärda känslan, jag är dock av den mening att jag tror det behövs ett sådant här gripande och starkt budksap för att folk som inte gått igenom det vi gjort ens ska kunna börja tänka sig in i hur det är att vara den förälder som står bakom den tomma stolen och att det kan drabba vem som helst av oss. De bästa reklamfilmer är de som spelar på känslor. Det är ett budskap för en bra sak, dvs forskning och stöd åt de barn med tillhörande familjer som drabbas. Med den vetskapen klarar jag av den där hemska känslan och totala sorgen efter Theo varje gång jag hör vinjetten. /Stor kram Becka
SvaraRaderaHej,
SvaraRaderaJag tror att min känsla kommer av att reklamen har funnits med hela tiden under Hannas sjukdom och att hon till slut blev ett av de fjärde barnen...
"Massmis med"
Niklas
Jag får samma känsla av en radioreklam som går ofta där en barnröst (som liknar Theos röst väldigt mycket) roppar på mamma. Hemska hemsk känsla...och en enorm saknad. Men vi kämpar vidare...stor kram Becka
SvaraRaderahej, klara inte att se denna reklam,samtidigt som jag visst inser att budskapet är viktigt, men det väcker såå mkt känslor för alla oss drabbade....Är så rädd att min dotter ska hamna på den fjärde stolen! Hon har samma diagnos som din Theo hade,jag kämpar för att hålla modet uppe,varje dag varje sekund tänker jag på hur länge kommer hon få vara bland oss? Idag har det gått 16 månader sedan vi fick diagnosen, går nu på kontroller var 3dje månad. Stor kram till dig
SvaraRaderaDe största styrke kramar och all energi från mig till er. Tänk bara positiva tankar, i alla lägen. Inget barn ska behöva hamna på den där fjärde stolen. Jag rättar mig själv: Inget barn ska behöva drabbas överhuvudtaget. Kram Becka
SvaraRadera