Här inne står tiden still, utanför rullar världen på som vanligt, om inte snabbare. Människor på språng, påväg någonstans, ständig rörelse, jäkt, stressade anleten, måsten, så många måsten, som stenar som kommit i rullning och inte vet hur de ska kunna få stopp...en värld i rullning och jag står för tillfället vid sidan av och tittar ensamt på. Visste att det här skulle bli en utmaning för mig men trodde inte att det skulle kännas så här tvetydligt. Hur kan man vara så fruktansvärt rastlös och samtidigt så trött?
Jag påbörjar mina små projekt men orkar inte slutföra dem pga en obefintlig koncentrationsförmåga eller att någon del av kroppen värker och ger upp. Kan inte sitta upp längre än någon kvart innan det känns som om bebis är påväg ut...åt fel håll. Kan också ha något att göra med mitt dåliga tålamod. Fredag kommer bli en utmaning då jag mellan 09-17 ska sitta still på konferens i Stockholm. Ser dock ändå fram emot detta. Ämnet rör Novahusets verksamhet http://www.novahuset.com/ och ska bli riktigt intressant.
Saker och ting börjar ändå ordna upp sig nu. Lösa trådar som orsakat oro, ängslan. De börjar knytas samman. Det känns bra. Komiskt nog fick jag brev från arbetsförmedlingen idag. Ska dit för att lägga upp en plan nästa vecka. Jag tar väl med mig magen så får vi se vad som blir sagt. Dit måste jag hur som helst för att inte kastas ut från a-kassan. Och planer finns det. Planer redan för våren om det vill sig.
Dags att vila ryggen ett tag. Bara tre-fyra veckor kvar nu innan kroppen blir min egen att styra över igen. Kram på er.
måndag, september 14, 2009
Doris
Måndag och jag känner att jag måste klaga lite. Järnbristen gör sig påmind. Vaknar med huvudvärk. Har huvudvärk hela dagarna. Till detta kommer andfåddhet, koncentrationssvårigheter och värst av allt, ett försämrat minne. (Ni som känner mig förstår att det då är riktigt illa, jag kallas ju inte för Doris utan anledning). Kämpar på med järnbruset och använder kunskapen jag har kring järnrik mat...Hb:t ligger dock fortfarande över det normala men för någon som är van vid högre värde visar sig detta ha en betydande påverkan.
Har tagit min långpromenad den både rensar hjärna och själ, tyvärr tröttar den dessutom ut rygg så nu blir jag stillasittandes ett tag. Tackolov för sudoku och korsord. Lite hjärngympa för en lätt förvirrad och glömsk en.
Dags att luta sig tillbaka en stund innan rastlösheten utmanar tröttheten.
Kram till er så länge.
Har tagit min långpromenad den både rensar hjärna och själ, tyvärr tröttar den dessutom ut rygg så nu blir jag stillasittandes ett tag. Tackolov för sudoku och korsord. Lite hjärngympa för en lätt förvirrad och glömsk en.
Dags att luta sig tillbaka en stund innan rastlösheten utmanar tröttheten.
Kram till er så länge.
fredag, september 11, 2009
Som att slicka på ett järnrör
Jag har järnbrist! Eller jag ligger snarare på normal nivå nu men eftersom jag brukar ligga otroligt högt i värde ville min barnmorska att jag skulle ta järntabletter som förberedelse inför förlossningen.
Lättare sagt än gjort. Köpte i brustablettform eftersom jag har problem med att ta piller. Det är inte så att dessa var helt omöjliga att få i sig. Järn tas tydligen enklare upp av kroppen om det finns c-vitamin med så de smakar apelsinaktigt men EFTERSMAKEN! Som att slicka på ett järnrör eller dricka ett glas blod!
Idag är det den 11 september. Ingen rolig dag om man tittar tillbaka rent historiskt. Förutom terrorism och mordet på Anna Lind var det även detta datum vi fick det slutgiltiga beskedet om Theos chanser att överleva som på två veckor gått från 30% till 0%. Eller som läkaren sa: "Chansen är minimal och då har jag ändå tagit i". För två år sedan satt vi där och försökte förstå, ta in och överleva dessa ord. Idag är det också en månad kvar till beräknad nedkomst. Kommer bebis när h*n ska får h*n födelsedatumet: 091011. (kan bara hoppas att de fyra sista då blir 1213)
Idag trotsar jag min folkskygghet och ska bland annat ner på stan och fika. I morgon blir det kräftskiva och på söndag blir jag gräsänka. Härimellan ska jag vanka mig fram på min promenad, dricka mitt järn och läsa min sorgbearbetningsbok.
Trevlig helg fina vänner.
Lättare sagt än gjort. Köpte i brustablettform eftersom jag har problem med att ta piller. Det är inte så att dessa var helt omöjliga att få i sig. Järn tas tydligen enklare upp av kroppen om det finns c-vitamin med så de smakar apelsinaktigt men EFTERSMAKEN! Som att slicka på ett järnrör eller dricka ett glas blod!
Idag är det den 11 september. Ingen rolig dag om man tittar tillbaka rent historiskt. Förutom terrorism och mordet på Anna Lind var det även detta datum vi fick det slutgiltiga beskedet om Theos chanser att överleva som på två veckor gått från 30% till 0%. Eller som läkaren sa: "Chansen är minimal och då har jag ändå tagit i". För två år sedan satt vi där och försökte förstå, ta in och överleva dessa ord. Idag är det också en månad kvar till beräknad nedkomst. Kommer bebis när h*n ska får h*n födelsedatumet: 091011. (kan bara hoppas att de fyra sista då blir 1213)
Idag trotsar jag min folkskygghet och ska bland annat ner på stan och fika. I morgon blir det kräftskiva och på söndag blir jag gräsänka. Härimellan ska jag vanka mig fram på min promenad, dricka mitt järn och läsa min sorgbearbetningsbok.
Trevlig helg fina vänner.
torsdag, september 10, 2009
Folkskygg
Och så var det torsdag...trots att tiden i stort sett står still för tillfället, hur gick det till? Min morgonpromenad skjuts upp till efter lunch idag eftersom jag och magen ska en sväng till mvc. Är inne i v 36 nu och om bebis skulle få för sig att komma så gör man inget för att förhindra detta eftersom det är helt livsdugligt i "världen utanför".
Bebis väger nu ca 2800 g och är 46 cm lång. (vilket känns kan jag meddela) Vet sedan förra mvc besöket att bebis ligger som det ska men är ännu inte fixerat. Vet också att bebis tränar lungorna eftersom h*n ständigt har hicka. Stackars liten.
Annars blir det nog tidsfördriv med en bok idag. Är som redan sagt en aning folkskygg för tillfället. Märker att jag har betydligt svårare att hantera vissa saker som annars, kanske inte helt obemärkt men ändå kan passera förbi någotsånär friktionsfritt. Ingen får ta min energi, det behöver jag till annat.
Dags att ta tag i den här dagen. Kaffet är uppdrucket.
Trevlig dag fina du.
Bebis väger nu ca 2800 g och är 46 cm lång. (vilket känns kan jag meddela) Vet sedan förra mvc besöket att bebis ligger som det ska men är ännu inte fixerat. Vet också att bebis tränar lungorna eftersom h*n ständigt har hicka. Stackars liten.
Annars blir det nog tidsfördriv med en bok idag. Är som redan sagt en aning folkskygg för tillfället. Märker att jag har betydligt svårare att hantera vissa saker som annars, kanske inte helt obemärkt men ändå kan passera förbi någotsånär friktionsfritt. Ingen får ta min energi, det behöver jag till annat.
Dags att ta tag i den här dagen. Kaffet är uppdrucket.
Trevlig dag fina du.
tisdag, september 08, 2009
måndag, september 07, 2009
Ord sökes...
Så var det måndag igen och bloggtorkan håller i sig. Eller bloggtorka kanske jag inte ska kalla det. Det är snarare så att jag har fruktansvärt svårt att sätta ord på allt jag tänker och känner för tillfället. Det är för mycket just nu samtidigt som jag har alldeles för mycket tid att tänka. Orden kommer inte längre lika lätt. De passar inte in på de känslor som förföljer mig helt enkelt.
Skulle vara nog med allt strul med svenska myndigheter i detta förbannade pappersland för att inte tala med den stundande förlossningen och vetskapen kring allt som kan gå fel. Men tankarna kring det hamnar lite i skuggan av pandemitiden vi lever mitt uppe i. Som gravid tillhör man ju en riskgrupp eftersom man har sänkt immunförsvar redan från början plus att lungkapaciteten är nedsatt till följd av mindre plats i magen. Det är inte så mycket för egen del jag är rädd. Min rädsla ligger i att mista ännu ett barn.
Det är inte första gången vi är livrädda för influensa. När Theo var sjuk var hans immunförsvar obefintligt. Minsta lilla förkylning, febertopp kande vara förödande för honom. Att leva under en sådan ständig oro tar oerhört mycket energi och nu är vi där igen. När ska man kunna slappna av?
Skulle vara nog med allt strul med svenska myndigheter i detta förbannade pappersland för att inte tala med den stundande förlossningen och vetskapen kring allt som kan gå fel. Men tankarna kring det hamnar lite i skuggan av pandemitiden vi lever mitt uppe i. Som gravid tillhör man ju en riskgrupp eftersom man har sänkt immunförsvar redan från början plus att lungkapaciteten är nedsatt till följd av mindre plats i magen. Det är inte så mycket för egen del jag är rädd. Min rädsla ligger i att mista ännu ett barn.
Det är inte första gången vi är livrädda för influensa. När Theo var sjuk var hans immunförsvar obefintligt. Minsta lilla förkylning, febertopp kande vara förödande för honom. Att leva under en sådan ständig oro tar oerhört mycket energi och nu är vi där igen. När ska man kunna slappna av?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)