Välkommen kyla

Det är en välkommen kyla. På något sätt gör den varje andetag något enklare. I mina ögon skulle det alltid kunna få vara sensommar/höst.

Läste igår att Theo betyder Guds gåva.
Fråga: Vet inte Gud att man inte tar tillbaka gåvor?

Trevlig helg alla. Kram

Ocensurerat

Jag har ju sagt att min blogg ska återspegla mitt liv ocensurerat. Har funderat länge och väl på en del bilder jag har på min ängel som sjuk. Bilder som jag själv har svårt att se på. Bilder som talar om hur svårt det var på slutet, som kommer med en enorm känslostorm och ångest. Bilder som visar vad cancer kan göra.

Jag har funderat och jag vill att folk ska förstå hur cancer ser ut för mig. Hur den sjukdomen kan ta över helt och hållet. Förändra allt på bara en liten stund. Jag vill få folk att förstå, verkligen förstå, att den tid vi har är alldeles för värdefull för att lägga på triviala småsaker. Fokusera istället på det som verkligen har betydelse för just dig oavsett om det gäller ditt barn, ditt jobb eller var än i livet du befinner dig.

Jag har funderat och jag vill visa de här bilderna eftersom de utgör en stor del av mitt liv. Men det är viktigt att komma ihåg att de inte bara visar en grym sjukdom utan även det mest värdefulla jag har - min son, helt ocensurerat.

Bilderna ser du i inlägget nedan.
Kram med tårarna rinnandes...

Utmattad av tankar och funderingar

Har inte varit på humör de senaste dagarna...inte alls faktiskt. Det har blivit lite för mycket för mig att hantera allt det här med spädbarn som dör av resistenta bakterier till följd av läkarnas misstag, lathet, okunskap eller vad man nu ska skylla på. Att vara gravid under svininfluensatider är inte heller så upplyftande och något jag tar på stort allvar tillskillnad från alla andra verkar det som. Allt detta plus alla andra orosmoment som man som gravid funderar på så här fem veckor innan förlossning har gjort mig ganska instabil.

Till saken hör väl insikten om att jag har förlorat ett barn tidigare och att det faktiskt kan hända mig igen. Insikten om att varken jag eller bebis är odödliga. Insikten om vad detta innebär och hur lite jag kan göra åt det. Att jag som mamma återigen står här helt handfallen och inte kan beskydda mitt barn, bara förlita mig på hoppet, turen. Och hur ska jag kunna göra det när det svek mig så brutalt förra gången.

Jag är helt slut, utmattad av tankar och funderingar.

Sista sinnet att överge

Dom säger att hörseln är det sinne som sist överger oss. Att man kan få reaktioner på saker som sägs från svårt sjuka människor långt efter att andra sinnen lagt av. Det får mig att fundera över hur mycket min älskling hörde innan han till slut somnade in. Hur mycket uppfattade han där han låg de sista sex veckorna när sinne för sinne slutade att fungera för att till slut lämna honom helt. Det är en både skrämmande och värmande tanke. Att hörseln fungerade när alla hans andra sinnen slutat betyder ju ändå att han hörde mig när jag berättade för honom hur mycket jag älskade honom, om och om igen. Å andra sidan kanske han också hörde oss prata om det oundvikliga.

Det är så många frågor kring allt som hände våran sista tid tillsammans och som jag så gärna skulle vilja ha svar på. Att acceptera obesvarade frågor som ofta uppkommer till följd av avslutade förhållanden, orättvisa beteenden eller av den karaktär som när någon rycks ifrån oss, plötsligt eller utdraget, är bland det svåraste som finns.

Det krävs en hel del arbete. Just nu är jag inget vidare på detta arbete. Det känns som jag tagit ett par steg tillbaka.

Meningen med smärta

Smärta är något biologiskt. Den vill skydda och varna mot dödliga faror. Det bekräftar de sällsynta människor som inte känner smärta och som endast har ett väldigt kort liv. I våra dagar skjuter smärtan högt över målet. Den outhärdliga smärtan hos en cancersjuk i slutstadiet är dock helt och hållet meningslös och kan endast liknas vid den syn som slår oss om man förde de döda till gravplatserna med blinkande ljus och sirener. Smärta har en mening bara så länge man har en möjlighet att tillfriskna. Smärtan vi fick se och uppleva i vår sons ögon är därför helt och hållet grym. Jag arbetar fortfarande på att försöka hitta meningen med den. Något jag antagligen kommer att få fortsätta göra.

Vill också meddela att den kända finansmannen som misshandlade sin flickvän svårt på hotellet vi bodde när vi var i Stockholm senast, John Malmsäter som han för övrigt heter, fick ett års fängelse detta. Trots att han fortfarande hävdar sin oskyldighet och inte kan förstå hur man kan fälla honom eftersom han äger tre lägenheter, fem företag osv. Tragisk liten människa. Som alla män som tar ut sina problem fysiskt på sina flickvänner.

Dags att ta tag i den här fredagen. Ha en underbar helg vänner. Kram