Dom säger att hörseln är det sinne som sist överger oss. Att man kan få reaktioner på saker som sägs från svårt sjuka människor långt efter att andra sinnen lagt av. Det får mig att fundera över hur mycket min älskling hörde innan han till slut somnade in. Hur mycket uppfattade han där han låg de sista sex veckorna när sinne för sinne slutade att fungera för att till slut lämna honom helt. Det är en både skrämmande och värmande tanke. Att hörseln fungerade när alla hans andra sinnen slutat betyder ju ändå att han hörde mig när jag berättade för honom hur mycket jag älskade honom, om och om igen. Å andra sidan kanske han också hörde oss prata om det oundvikliga.
Det är så många frågor kring allt som hände våran sista tid tillsammans och som jag så gärna skulle vilja ha svar på. Att acceptera obesvarade frågor som ofta uppkommer till följd av avslutade förhållanden, orättvisa beteenden eller av den karaktär som när någon rycks ifrån oss, plötsligt eller utdraget, är bland det svåraste som finns.
Det krävs en hel del arbete. Just nu är jag inget vidare på detta arbete. Det känns som jag tagit ett par steg tillbaka.
Man måste kämpa på, Theo vet att han har en mamma som älskar honom mest av allt på jorden.
SvaraRaderaJag kan inte föstå hur det känns att förlora sitt barn, men jag lever varje dag med oron att min underbara dotter en dag inte längre ska finnas här hos oss.
Jag lider verkligen med dig.
Många kramar / Linda
Vilken fin bild på Theo, så söt och glad som vanligt.
SvaraRaderaJag är övertygad om att han hörde era ord, när ni berättade att ni älskade honom. Även om ni varit tysta i stunden hade han vetat om det, ni var och är fantastiska föräldrar och han visste! Han vet nu med,jag tror han hör er än.
Barn förstår mycket, mer än man tror. Vet själv att Alma uppfattat sådant som pratats över huvudet, bredvid eller i tystnad.
Vet hur jobbigt det är med obesvarade frågor. Tyvärr är det inte alltid lika lätt att lägga undan dem utan de liksom ettsar sig fast. Att acceptera det är nog ett måste.
Glöm aldrig att allt ni gjort har varit rätt, tilräckligt och ni var, är och kommer bli fina föräldrar.
Kram vännen