Ovillkorlig kärlek

Den svåraste läxan som jag tror människan har att lära sig är den om ovillkorlig kärlek.
Virginia Satir förklarar vad ovillkorlig kärlek är i en dikt:

Jag vill älska dig utan att klamra mig fast,
bedöma dig utan att döma,
förena mig med dig utan att tränga mig på,
inbjuda dig utan att ställa krav,
lämna dig utan skuldkänslor,
kritisera dig utan att klandra dig,
och hjälpa dig utan att förödmjuka dig.
Om jag kan få samma saker av dig,
då kan vi verkligen berika varandra.

Nu dags för morgonpromenad. Sen en hel tisdag att göra vad jag vill med. Kram

Ett brev från en vän

Måndag efter en helt galen vecka. Har verkligen varit fullt upp men jag tycker jag hållt jämna steg trots ålder och mage. 30-årsdagen firades med fika. Ville inte ha något stort så jag hade bjudit in de 35 närmsta!!! och det blev ett sant tårtkalas. Tack alla för att ni kom och för de fina presenterna. Sex timmar senare satt vi i bilen på väg mot Linköping. Grillning tillsammans med goda vänner samt en Ulf Lundell konsert vid Bergs Slussar väntade och det blev precis så bra som vi hade önskat. Vi hade en planerad utgång efter detta men fick för första gången leva upp till min mogna ålder (och mage) och tog det vuxna beslutet att åkta hemåt sängen. Att fylla tant var alltså inte så farligt men ändå skönt att det är gjort. Bilden här över är tagen från en underbar kväll med en underbar blivande i Berg.

Fick ett mail från en av mina barndomsvänner för några veckor sedan. Det gick rakt in i hjärtat och därför vill jag gärna dela med mig delar av det här. Hoppas inte personen bakom brevet tar illa upp. Så här skriver hon:

Hej igen, Måste tillägga att det var en fin bild du lade ut på Theos gravsten. Jättefin. Jag har så många gånger tänkt att leta upp den och lämna något som jag hoppas att han tycker om. Kanske kan jag samla på mig lite mod och gå dit snart. Jag tänker ofta på er, dig och Theo, på våra fikastunder som vi hann med (även om de kanske inte var så många) så har de gett mig mycket. Bara att se det fina bandet som ni hade, kärleken som fanns i era blickar...Hur ni båda småretades med varandra på ett kärvänligt sätt. Det var härliga stunder som fick mig att längta efter att bli mamma.. en lika bra mamma som du.

Kram

Hanterbara begränsningar

Dagens tanke: Om nu Gud finns eller vad man vill kalla honom, så har jag en stor förundran över dennes existens. För om han lät skapa människan så måste han ha känt oss väl eftersom han skapade oss med en begränsad hjärna. Om hjärnan inte hade haft några begränsningar tror jag inte att vi hade stått ut i många av de situationer vi kan hamna. Vi skulle helt enkelt inte klara det. Vår hjärnas begränsningar hjälper oss att ta in så mycket information som vi klarar av på en och samma gång. Hjälper oss att hantera de känslor och tankar som uppkommer i trauman, kriser och vid andra situationer där frågor kring liv och död uppkommer.

Redan fredag och sista dagen som 29-åring. Ska snart ta oss en promenad ner till Grand för en riktigt hotellfrukost. Annars bjuder dagen mest på en himla massa bakning inför 30-års kalaset imorgon. Bildbevis kommer säkerligen.

Vill också nämna att jag badade för första (och sista) gången som 29-åring igår. Att det var i en uppvärmd pool har kanske en hel del att göra med saken men ändock duktigt av en badkruka av högsta rang, tycker jag.

Nu tackar 29-åringen för sig. Vi hörs igen nästa vecka.

Ansvar

Våra liv är vårt eget ansvar. Vi kan inte kritisera och skylla ifrån oss, fördöma och hata. Det är bara vi själva som är ansvariga för summan av vårt liv. Den insikten borde ändra på många prioriteringar. Men jag antar att det är för svårt för många att ta ansvar vilket också resulterar i fel prioriterig.

Hittade ett citat jag med ironi använder titt som tätt: "För att slippa ifrån kritik, säg inget, gör inget, var ingenting". Men vem vill inte vara något, vem vill stå vid sidan av, vara tyst och osynlig? Det finns alltid någon som inte gillar det som sägs eller görs, kanske till och med någon som inte gillar min existens. Det gäller här att komma ihåg att felet ofta ligger hos den som kritiserar. Det är alltså upp till den personen att ta sitt ansvar och ta reda på vari problemet ligger. För det är inte mitt problem.

Idag blir det möte med Trygghetsrådet. Vi får se vad det kan ge. Det ser dessutom ut att bli en kanonfin dag så man kanske skulle passa på att sitta lite i solen, om nu bebis inte klagar på värmen. Blir hursomhelst ingen träning idag då jag hade problem med sammandragningar hela gårdagen, typiskt eftersom ryggen kändes bättre. 30-årsdagen närmar sig med stormsteg. Två dagar kvar som 29-åring. Två dagar som ska utnyttjas väl, så planen är att ta sig till Trädgå´'n i goda vänners lag framåt kvällen. Mycket kul att se fram emot alltså.

Bild ett visar: två glada i en svit på Hotel Diplomat i Sthlm, drickandes det bubbel jag fick av hotellet för att jag fyller år. (Tack snälla killar för att jag fick lukta på champangen och smaka en jordgubbe i alla fall). Bild två: Blivande man i träd. Bild tre: En tjock och glad 29-åring ute på Waldemarsudde, Djurgården.

Hörs imorgon fina du.

Gamla själar

Elisabeth Kubler-Ross skriver att barn som har en dödlig sjukdom är visa, gamla själar och att alla barn blir visa, gamla själar om de har lidit, om deras fysiska kvadrant farit illa innan puberteten. Den andliga kvadranten, som annars inte brukar framträda förrän i puberteten, växer i förtid för att kompensera för förlusten av de fysiska förmögenheterna. Det är
därför döende barn blir lillgamla. Det är därför de sjuka barnen är mycket visare än friska barn som inte sällan vuxit upp i så kallade växthus. Det är också därför föräldrar inte bör beskydda sina barn. Elisabeth menar istället att man som vuxen bör berätta och vara öppen om sin ångest och smärta annars kommer barnen att utvecklas till vad som kan liknas vid "krymplingar". För förr eller senare måste plantorna ut ur växthuset och om de beskyddats från den hårda världen klarar de inte av kylan och blåsten.

Det ligger nog mycket i detta även om jag inte skulle vilja hårddra det som att de barn som växer upp under beskydd blir krymplingar. Men jag tror absolut att vi underskattar våra barns förmågor, förståelse och intellekt och jag tror att öppenhet och genuin ärlighet gentemot sitt barn ifråga om sorg, smärta och andra känslor är både nyttigt och utvecklande. Men så är jag ju svensk och tror att allt är bäst i lagom dos. Barn är trots allt bara barn och ska så få vara innan de tvingas ta itu med vuxenvärldens alla problem. Vad jag är 100 procent säker på är att svårt sjuka barn blir lillgamla.

Har varit i Stockholm ett par dagar. En mycket trevlig resa i trevligt sällskap. Tyvärr påverkade och påminde en händelse mig alldeles för mycket om min egna historia vilket för tillfället gör att jag känner mig otrygg och kollar lås flera gånger om. En övergående process får vi hoppas. Misshandelns män har många ansikten.

Dags att ta tag i onsdagen. Äntligen träning. Bebis och jag behöver motion efter alldeles för mycket och god mat i storstan. Kram

Stoppa hjulet från att snurra...

Negativitet hämtar näring ur mer negativitet och det är bara då den kan växa. Men vi ges alltid ett val. Antingen låter vi hjulet av negativitet rulla vidare eller så accepterar vi helt enkelt sådant som hänt som en sorglig verklighet som nu passerat och som därför inte går att göra ogjort.

Varje gång vi reagerar negativt måste vi ha klart för oss att det är våra egna ouppklarade problem som spökar. Reagerar man starkt på någon/något gäller det därför att ta reda på vad det är som provocerar och varför man har problem med det. Det är vi själva som far mest illa av vår egen negativitet. Och någonstans måste vi börja för att stanna hjulet från att rulla. I vissa fall är det enklare sagt än gjort, i andra går det betydligt enklare. Men jag tänker göra allt för att inte låta någon annans negativitet påverka mig så som det hittills gjort.

Måndag idag och vi åker på ännu en minisemster. Denna gång väntar Stockholm med goda vänner. Först blir det jobb med Novahuset innan vi gör Sthlm och kollar på Hammarby när de möter Helsingborg. Ser dock mest fram emot hotellfrukosten i morgon. Önskar jag kunde skylla den goda aptiten på graviditeten men det vore att blåljuga. Hörs snart igen.