Gamla själar

Elisabeth Kubler-Ross skriver att barn som har en dödlig sjukdom är visa, gamla själar och att alla barn blir visa, gamla själar om de har lidit, om deras fysiska kvadrant farit illa innan puberteten. Den andliga kvadranten, som annars inte brukar framträda förrän i puberteten, växer i förtid för att kompensera för förlusten av de fysiska förmögenheterna. Det är
därför döende barn blir lillgamla. Det är därför de sjuka barnen är mycket visare än friska barn som inte sällan vuxit upp i så kallade växthus. Det är också därför föräldrar inte bör beskydda sina barn. Elisabeth menar istället att man som vuxen bör berätta och vara öppen om sin ångest och smärta annars kommer barnen att utvecklas till vad som kan liknas vid "krymplingar". För förr eller senare måste plantorna ut ur växthuset och om de beskyddats från den hårda världen klarar de inte av kylan och blåsten.

Det ligger nog mycket i detta även om jag inte skulle vilja hårddra det som att de barn som växer upp under beskydd blir krymplingar. Men jag tror absolut att vi underskattar våra barns förmågor, förståelse och intellekt och jag tror att öppenhet och genuin ärlighet gentemot sitt barn ifråga om sorg, smärta och andra känslor är både nyttigt och utvecklande. Men så är jag ju svensk och tror att allt är bäst i lagom dos. Barn är trots allt bara barn och ska så få vara innan de tvingas ta itu med vuxenvärldens alla problem. Vad jag är 100 procent säker på är att svårt sjuka barn blir lillgamla.

Har varit i Stockholm ett par dagar. En mycket trevlig resa i trevligt sällskap. Tyvärr påverkade och påminde en händelse mig alldeles för mycket om min egna historia vilket för tillfället gör att jag känner mig otrygg och kollar lås flera gånger om. En övergående process får vi hoppas. Misshandelns män har många ansikten.

Dags att ta tag i onsdagen. Äntligen träning. Bebis och jag behöver motion efter alldeles för mycket och god mat i storstan. Kram