Hit-and-run

Blir galen av allt som ska göras inför en flytt. Blir ännu galnare av att inte kunna göra allt på en gång. Eller det kanske är bra för även om huvudet fortfarande fungerar som det ska (vissa håller nog inte helt med här) så tröttnar kroppen extremt snabbt med några extra kilo och en bebismage i snart sjunde månaden. Efter ett styrketräningspass igår gick jag hem och skurade kök. Idag blev det lite konditionsträning och fortsatt köksskurning och kroppen känns därför som ett 91-år gammalt benrangel som precis räddats från en hit-and-run-olycka. Manglad med nöjd över att köket är så gott som klart.

Har lovat mannen att ta det lugnt resten av dagen. Men nu har han gått till jobbet så jag ska bara....nä, lovat är lovat och förhoppningsvis är kroppen ok till morgondagen som bjuder på både öppna förskolan och toalettstädning. Jihaaa!!!!

/Kram

Nytt!!!

23 dagar in i det nya året (som inte alls känns så nytt längre) kommer så första blogginlägget. Kan inte annat än att be om ursäkt för extremt dålig uppdatering men saken är den att jag inte kommer fram till om jag ska fortsätta blogga eller inte. Dessutom har det varit mycket på sistone, både tankemässigt och "att göra"-mässigt. Just nu känns det mesta oklart och jag tycks inte ha koll på någonting alls. Men det är väl så det ska vara när man kommer närmare flytt och förändringar i livet.

Veckan som är kvar kommer mest bestå av städning. (Inget jag ser fram emot) Men det är ett litet pris att betala för att få bli av med gamla lägenheten fortast möjligast. Redan om en vecka faktiskt. Extremt trevligt att slippa en dubbel hyra är det också. Bort med det gamla och in med det nya är ju mottot för det nya året. Vilket jag tagit fasta på och nyttjat blocket för första gången. Helt överraskande säljkunskaper kom väl till pass och nu känns flytten något enklare rent bärmässigt då jag lyckats göra oss av med både gammal soffa, fåtölj, säng och matbord + 8 stolar. (4 av dessa fick de på köpet för att jag skulle slippa bära ner till grovsopporna. Ryggen är redan ond efter tappert försök att bära ner Martins soffa från förråd och en och annan kartong). Mycket nytt kommer det att bli, med start redan om en vecka alltså.

Ska bli riktigt trevligt att få inreda nya huset med nya saker. Soffa och matbord redan inhandlat. Smågrejerna får vi ta på IKEA där jag tänkt go bananas redan nästa söndag. Och igår körde vi premiärrundan med nya bilen. Ny kropp har jag fått också. +9 kilo!!!!! Men det är inget jag vill prata om så det lämnar vi därhän.

Nu dags för en liten andra kopp kaffe innan förrådet ska tömmas.
Tack fina du för tålamodigt väntande på inlägg. /Kram

Strandsatt

Känner mig strandsatt. Som på en okänd ö, inte helt öde, bland springer jag på människor med liknande värderingar och det klickar direkt. Men det händer alltmer sällan och härimellan hinner jag känna mig ensam bland människor jag känner igen men inte delar någonting. Jag kan bara förklara det med att jag med mina erfarenheter växer ifrån. Dock inte sagt att jag är bättre, större, jag växer bara åt ett annat håll.

Jag förstår inte varför man lägger ner så stor kraft och energi på att framstå som någonting man egentligen inte är. På materiell rikedom, obetydlig kunskap och en fejkad vänlig inställning. Jag blir bara besviken på människor som tror sig veta, som vägrar lyssna på erfarenhet och som pratar om sådant de inte vet någonting om. Jag fick rådet att gå in i varje ny relation med inställningen att personen i fråga är en idiot tills motsatsen är bevisad. På det sättet skulle jag slippa bli besviken, vilket i och för sig skulle vara skönt, men det är inte jag. Jag måste tro gott. Alternativet skulle göra mig bitter, förmer. Jag antar att det är så här det blir ibland och att det känns ensamt just nu eftersom det på sista tiden varit många som inte lyckats uppehålla den så omsorgsfullt hållna yttre fasaden.

Dags att släppa djupa tankar och väcka Milla. kanske ska vi börja näst sista dagen år 2010 med en promenad. Stor kram och ett riktigt gott nytt 2011 till er alla.

och så var julen över...

Och så var julen över...det går alltid lika snabbt trots att det enda man egentligen gör är att umgås och äta. Men det är inte helt fel det heller. Jag tror dock att jag slappnat av lite för mycket för en extrem trötthet har övertagit både kropp och psyke.

Igår var vi i Lindö och avslutade det långa och extrema matintaget med lite pizzaslice och snacks. Allt i goda vänners sällskap vilket gör det hela mycket roligare. Länge sedan man orkade vara vaken efter midnatt men eftersom Milla sov hos mormor och morfar passade vi på, vilket också kan vara anledningen till den extrema tröttheten idag.

Nu när julen är över kan jag heller inte skjuta upp packning, rensning och sådant som måste göras inför kommande flytt, så i veckan som kommer blir det att ta tag i det på allvar. Med en nyfiken och envis Milla i närheten blir det antagligen "två saker i kartong och en sak upp"-metoden vilket tar lite längre tid men alltid trevligt med sällskap och "hjälp".

Hoppas att ni som följer mig här också haft en riktigt trevlig jul. Än är ju inte trevligheterna över. Nyåret ska firas in. Förhoppningsvis har julmaten lagt sig och man börjat känna hungerskänslor tills dess. Nu Milla-time. Kram

Gryts varv

Lördagens möte ute på Gryts varv tillsammans med andra föräldrar som mist sina barn i cancer tog ut sin rätt rent energimässigt. Det var en mycket bra dag med många givande samtal och mycket känslor men så välbehövligt. Det var allt från föräldrar som precis mist sina barn bara för några månader sedan till föräldrar som förlorade sitt allt för sju år sen. Det är för mig som befinner mig mittimellan ganska betydelsefullt att se och känna igen beteendemönster, tankesätt och känslor från den första svåra tiden, se hur långt man kommit men även kunna blicka framåt och se att det ligger en del arbete framför mig och att det faktiskt, om man nu är villig att arbeta med sig själv, kan bli ännu bättre.

Vi är så olika men med en stark gemensam nämnare. En svår förlust som förenar på ett sätt jag aldrig varit med om tidigare. Man känner ett lugn i sällskapet, kanske på grund av förståelsen som finns utan att man ens behöver förklara, berätta.

Vi fick göra avslappningsövningar eftersom denna erfarenhet tär något fruktansvärt. Den stress man lever med under den här tiden tar år att komma ur. Att därför lära vissa avslappningsmetoder är för mig guld värt. Jag är fortfarande trött efter 10 månaders ångest, sömnlöshet och oro. Inte minst visade det sig hur pass efter dagens första avslappningsövning varpå huvudvärken slog till, men jag tror inte jag varit så lugn under de tvåoch ett halvt år som gått.

Det blir fler möten. Jag tror jag kommer kunna ha nytta av de lärdomar och utbyte av erfarenheter något enormt. Även om det också är fruktansvärt jobbigt. Det gäller bara att våga.

Kram på eroch god jul om jag nu inte skulle ta mig tid att skriva mer innan helgen.

Irritation

Detta blir inlägg nr 401. Det är lite stort, i allafall för någon som inte tycker sig ha speciellt mycket att säga eller dela med sig av. Hursom, jag går idagarna omkring och känner mig irriterad och lättretlig. hormoner må så vara men säg den som inte blir irriterad på egoister som tänker spränga barn och oskyldiga mitt i julhandeln i luften.

Jag kan inte mycket om islam och är inte en sådan som drar alla över en och samma kamm för en vilen själs handling. Men jag kommer aldrig att förstå att någon kan döda och rättfärdiga detta med sin religion. Jag kommer aldrig att förstå termen "heligt krig". Det är detsamma som skön cancer, det vill säga det finns inte.

I helgen väntar så första mötet tillsammans med andra föräldrar som förlorat sina barn i cancer ute vid Gryts varv. Jag har stora förhoppningar om att få ta del av nya infallsviklar och förhållningssätt, nya livsöden och berättelser och härigenom kunna lära mycket nytt, dock finns en liten oro över att irritationen ska få ytterligare fart då jag känner att jag inte orkar med något ältande, någon jämförelse eller "det är synd om mig"-attityd. Men tills motsatsen är bevisad tänker jag gå in i det här med glad attityd och öppet sinne.

Ska försöka få bort den här irritationen med en promenad i kylan. Det är dags att byta ljus uppe hos Theo, så jag och Milla ska trotsa vintern. Är lite orolig över henne då hosta och förkylning håller i sig. Både humör och aptit svänger och det hör inte till vanligheterna. En dag i taget. Idag alltså tisdag, förhoppningvis en bra sådan, som ska avslutas med ett jobbigt och välbehövligt spinningpass. Kram till er alla.