Disträ

Torsdag igen och vi håller precis på att avsluta frullen. (Läs: jag sitter vid datorn med en kopp kaffe medan Mills med stor precision backar in mellan fåtölj och lekgym. Hon börjar bli bra på att ta sig...bakåt.)

Bröllopsplaneringen går bra men det är mycket. Och nu har jag fått kvitto på hur mycket. Förstår fortfarande inte hur jag kunde missade min tid hos Johanna på Swea som skulle prova bröllopsfrisyren. Det skulle göras mellan mötet med toastmaster och DJ. Jaja, ny tid är satt och den håller jag stenkoll på. Även bordsplaceringen är gjord. Ett roligt pussel att lägga och som satts efter vilka vi tror kommer ha störst utbyte av varandra. Sen har vi ju en del pratkvarnar i bekantskapskretsen som strategiskt portionerats ut mellan borden. Vi blir 69 st av de närmsta vännerna/släkten. Även festprogrammet är inskickat för tryck, sitter bara och väntar på korr. Det enda måstet den här veckan är blommorna. Nästa vecka är det bara en månad kvar. Jag undrar hur mycket jag kommer att ha i huvudet då och vad mitt arma huvud väljer att glömma bort för att orka med.

Nu ska vi vårrensa klart här hemma innan det är dags för Mpb-träningen. Sedan väntar en lång promenad i solen. Stor kram från ogift och backspecialisten.

Perfektionism och jakten på lyckan

Milla fick mat strax innan fyra och ville inte somna om vilket resulterade i att jag tittade på Tv4+ Gost Hunters. Hade det varit för två år sedan hade jag bläddrat vidare bland kanalerna men efter natten då Theo gick bort kan jag inte bortse från känslan, hoppet och tron på att det finns någonting mer. En fortsättning. I det ögonblick Theos hjärta slutatde slå uppstod ett lugn jag aldrig tidigare eller senare upplevt. Tystnaden var oerhört påtaglig. Han mötte fortsättningen under omständigheter som fått mig att ändra uppfattning. Det är obeskrivligt men helt klart avgörande. Jag tror, jag vet inte på vad, men jag är övertygad om att det är bra.

Har funderat över hur det skulle vara att få träffa sig själv. Jag undrar hur jag skulle se på mig då. Jag tror inte att den bild vi har av oss själva stämmer överens med den som andra har. Det är i grund och botten bara jag själv som verkligen känner mig och härigenom har full förståelse för varför jag gör som jag gör och säger som jag säger. Att få träffa sig själv skulle därför vara en nyttig läxa. Liksom att lägga energi på att helt och fullt lära känna de vi verkligen tycker och bryr oss om för att verkligen förstå.

Pratade med en vän idag om de fasader många av oss så hårt jobbar på för att framstå som de personer vi vill vara men inte är och inte helt sällan vill vara för att "godkännas" i andras uppfattning om perfektion. Jag klarar inte av sådant. Jag avsäger mig all kontakt med fasadbyggnad eftersom jag tolkar det som en sorts lögn. Man kan lära känna fasaden men aldrig människan bakom och det är energislösande. Jag har förstått att perfektionism inte kommer ur andras tolkning av standard och lycka. Perfektionismen är lika subjektiv som våra jag och därför kan bara jag avgöra vad som är perfekt för mig och mitt liv. Vi har alla olika referenspunkter och jagar därför olika perfektioner. Så snälla sluta berätta för mig vad som är perfekt och inte. Jag vet att det är svårt att inte låta sig påverkas av andras ord och kommentarer men varför jaga något som någon annan kallar för perfektion/lycka. Det kan i bästa fall endast leda till en kort tids känsla av bekräftelse från omgivningen innan man inser att lyckan var någon annans.

Jag lever efter orden:
"Gör det du tror på och tro på det du gör. Allt annat är slöseri med både tid och energi."

Saknar!

Gick igenom lite grejer här hemma idag och hittade en skiva med filmer på Theo. En glad, frisk, helt underbar liten Uffe-fantast. Tänk att man kan sakna så otroligt. Jag har lärt mig att leva med den saknaden, den kan ofta hållas under kontroll men nu är det på gränsen. Kram.

För mycket verklighet...

Såg Alice i underlandet i veckan. Bara älskar. Jag som annars är mycket för verklighetsbaserade filmer, men Johnny Depp är helt oslagbar både som Hattmakaren i Alice i underlandet och som Willy Wonka i Kalle och chokladfabriken. Kanske har blivit för mycket verklighet för mig under åren. Därför är det skönt att få glömma bort och födjupa sig i en helt ny värld.

Fredag...redan och helgen är fullbokad. Det blir en social helg. Dags att ta hand om min alldeles egen Umpa Lumpier. Stor kram.

Livet leker med mig...

Redan onsdag! Dagarna rullar som vanligt på och man hinner hälften av det man planerar och vill och önskar. De sista veckorna har varit lätt kämpiga. Milla vaknar ofta och jag som redan ligger på minussidan vad gäller sömn sedan Theo-tiden blir allt för lätt trött om jag inte får de timmar jag behöver.

I måndags fick vi första leveransen av Linas Matkasse och igår tillagades första rätten. En tio-poängare helt klart, i alla fall för mig som älskar lax. Idag väntar lammfärsgryta vilket jag ser fram emot med spänning. Lägligt nog ska jag iväg och gymma lite så jag kommer förhoppningsvis hem till färdigdukat bord.

Bröllopsplaneringen fortskrider och jag kan knappt tro att det är mindre än två månader kvar. Menyn är spikad, liksom bröllopstårtan. Tyvärr är "att göra-listan" fortfarande farligt lång men det är ett ganska angenämnt bestyr det här med bröllop.

Har den senaste tiden kämpat med att slå bort tankar som tar min energi. Det finns en del obesvarade frågor sedan en förgången tid, vet inte varför de dykt upp igen, kanske pga tröttheten, kanske för att jag är stark nog att orka nu. Frågan är bara om det är värt det eller om den energin ska sparas till mycket roligare saker. Läste precis en blogg där det skrivs om lagen om attraktion. Borde följa, lyda men är ändå nyfiken på de här energikrävande svaren.

Tror livet leker lite med mig för tillfället. För precis som jag bestämt mig för framtida sysselsättning och skickat in ansökningar ringer Trygghetsrådet och säger att de har det perfekta jobbet för mig. Skickade in ansökningar till det också och skjuter upp det här med att bestämma vad jag vill när jag blir stor lite till. Jag tror jag har bestämt mig men man kan ju alltid kolla in alternativen.

Det blev en uppdatering och inga djupare tankar den här gången. Kram

Fem månader

För fem månader sedan kom Milla. Fem månader går otroligt snabbt. Om ytterligare fem månader börjar en otroligt spännande resa om det nu blir så som jag planerat, det ska man ju inte ta för givet, men jag hoppas. Fram till dess ska vi njuta av våren och allt som händer de närmsta månaderna...det är inte så lite det. Önska att man själv kunde få reglera och styra tiden i den takt man tycker för just nu springer tiden ifrån mig.

Stor kram /B