Perfektionism och jakten på lyckan

Milla fick mat strax innan fyra och ville inte somna om vilket resulterade i att jag tittade på Tv4+ Gost Hunters. Hade det varit för två år sedan hade jag bläddrat vidare bland kanalerna men efter natten då Theo gick bort kan jag inte bortse från känslan, hoppet och tron på att det finns någonting mer. En fortsättning. I det ögonblick Theos hjärta slutatde slå uppstod ett lugn jag aldrig tidigare eller senare upplevt. Tystnaden var oerhört påtaglig. Han mötte fortsättningen under omständigheter som fått mig att ändra uppfattning. Det är obeskrivligt men helt klart avgörande. Jag tror, jag vet inte på vad, men jag är övertygad om att det är bra.

Har funderat över hur det skulle vara att få träffa sig själv. Jag undrar hur jag skulle se på mig då. Jag tror inte att den bild vi har av oss själva stämmer överens med den som andra har. Det är i grund och botten bara jag själv som verkligen känner mig och härigenom har full förståelse för varför jag gör som jag gör och säger som jag säger. Att få träffa sig själv skulle därför vara en nyttig läxa. Liksom att lägga energi på att helt och fullt lära känna de vi verkligen tycker och bryr oss om för att verkligen förstå.

Pratade med en vän idag om de fasader många av oss så hårt jobbar på för att framstå som de personer vi vill vara men inte är och inte helt sällan vill vara för att "godkännas" i andras uppfattning om perfektion. Jag klarar inte av sådant. Jag avsäger mig all kontakt med fasadbyggnad eftersom jag tolkar det som en sorts lögn. Man kan lära känna fasaden men aldrig människan bakom och det är energislösande. Jag har förstått att perfektionism inte kommer ur andras tolkning av standard och lycka. Perfektionismen är lika subjektiv som våra jag och därför kan bara jag avgöra vad som är perfekt för mig och mitt liv. Vi har alla olika referenspunkter och jagar därför olika perfektioner. Så snälla sluta berätta för mig vad som är perfekt och inte. Jag vet att det är svårt att inte låta sig påverkas av andras ord och kommentarer men varför jaga något som någon annan kallar för perfektion/lycka. Det kan i bästa fall endast leda till en kort tids känsla av bekräftelse från omgivningen innan man inser att lyckan var någon annans.

Jag lever efter orden:
"Gör det du tror på och tro på det du gör. Allt annat är slöseri med både tid och energi."