Inga fler luftslott

Insåg en sak idag. Jag har de senaste 5 åren lagt ner alldeles för mycket tid och energi på att försöka få personer att förstå saker som dessa inte alls vill förstå. Något som dessa är alldeles för rädda för att ta till sig. Något som innebär att de faktiskt måste acceptera vissa saker om sig själva, inse att de i vissa situationer gjort fel, sagt fel, inse att de inte kan påverka vissa saker och att de sårat på grund av ovilja att faktiskt anstränga sig lite extra.

Varför anstränga sig när det är så mycket enklare att inta den så berömda offerrollen och spela på att allt är andras fel, att inget man själv gjort spelat något roll och häva över allt ansvar på bästa möjliga. Varför vill man sätta sig själv i den här offersituationen. Man kan omöjligt må bra av det. Jag vägrara att se mig själv som ett offer. Har alltid gjort, även om det ibland är väldigt lätt att tycka synd om sig själv. Men det är skillnad på att göra det i 10 minuter och sedan inse hur löjligt man beter sig och att det inte tjänar något till än att spela på offerrrollen fullt ut i alla möjliga situationer och så länge det går för att få den så betydelsefulla medömkan som jag antar att man är ute efter. Risken är väl att man fastnar där och aldrig tar sig ur den sitsen.

Ingen mer energi kommer läggas på att bygga luftslott, i alla fall inte för andras skull. En skön dagens insikt, tycker ni inte.

Idag blev det en lång sovmorgon innan morgonpromenad och besök hos Theo. Någon eller några hade redan varit och besökt honom och satt dit fina vårblommor. Det tackar både Theo och vi för. Blir lika glada varje gång vi ser att andra bryr sig om honom.

Det som återstår av dagen är träning. En lagom söndag, i lagom söndagstempo. I morgon är det ny vecka och nya möjligheter igen. Tills dess...kram

Liten kille, stor humor

Liten kille med stor känsla för ironi och humor.
Många glada skratt han vi med.

Ingen sjukdom i världen kunde stoppa honom från att cykla.

En cyklande ängel

Här är min bild av Theo där han är nu. En ängel på sin cykel.

Mummel...

Lördag och solen lyser. Vilket jag utnyttjar till fullo. Har, efter en lång morgonpromenad med min bästa ängel Jessica, åkt ut till landet och sitter nu i solen på mammas och pappas altan med en bok i handen.

Planen är att sitta tills Tipsextra börjar. Bajen spelar och Martin är på plats i Borås. Själv är jag lite kluven. Hammarby i all ära men nu står ju Ante Covic i Elfsborgs mål.

Valde att lägga in en helt underbar bild på en smultronsugen sommarkille. Solen väntar. Hoppas ni alla passar på att njuta av våren nu när den äntligen är här. Vi hörs mer i morgon.

Puss

Jag lyssnar till familjens vardag

Jag möter morgnarna med både glädje och sorg. Jag vaknar ofta till barnfötter som springer omkring i glädjerus på lördagsmorgnarna och morgonstressen med tjat om tandborstning, påklädning och gråtande barn som inte alls är förtjusta i tanken på att gå till dagis eller skola på vardagsmorgnarna. Jag saknar den stressen men kanske framförallt myset på helgmorgnarna. Sovmorgnarna tillsammans med Theo och hans Gos. Barnprogram och långa frukostar. Gemensamma planer för dagen och så det förväntade tjatet 20 minuter senare om att det går för långsamt för mamma att sätta planerna i verket.

Jag bor i ett hus med många barnfamiljer. Jag trivs bra där. Många killar i Theos ålder vilket hade varit helt perfekt om Theo hade fått vara kvar i livet. Vad mycket kul de skulle kunna haft. Nu fick han aldrig chansen. Nu lyssnar jag istället till de andra familjernas vardag. Möter dem i trapphuset, hör den äldsta sonen i familjen i lägenheten bredvid träna fiol om kvällarna. (han börjar bli riktigt duktig). Se dem på väg ut med pulka, picknick-korgar eller vad de nu ska på för äventyr tillsammans.

Jag hoppas snart få vara där och ta igen förlorad mammatid. Theo kommer aldrig tillbaka men jag längtar efter att återigen få bli mamma på riktigt. Att få ta hand om, trösta, tjata, oroa mig för små saker..allt sånt som hör mammarollen till.

Har varit en konstig vecka men nu är det äntligen fredag igen. Om jag får fortsätta att må bra dagen ut står träning och så förstås Munken på schemat för kvällen. Hoppas på en kanonfin vårhelg ute på landet. Vi hörs. Kram