De sa på nyheterna i morse att enligt ny undersökning är de flesta av oss rädda för att bli äldre. Jag kanske kan förstå det ur ett rent samhällsekonomiskt perspektiv. Det är ju tyvärr många gånger de äldre som i besparingstider får det allt sämre. Men om man nu kan bortse från just den synvinkeln så ser jag faktiskt fram emot att få bli äldre. Jag ser det som en förmån att få bli gammal, alla har inte den turen.
På något sätt skulle det vara skönt att ha livet gjort, om jag nu kan uttrycka mig så, och bara titta tillbaka på det som varit, förhoppningsvis vara nöjd med det som skett och bara leva i nuet den tid som är kvar. För det är svårt att leva i nuet just nu. Det är för mycket på gång. För många måsten och krav. Jag vill bara bort från allt det ibland. Varför kan inte folk förstå att mina mål och drömmar inte är som de flesta andras. Våra erfarenheter är olika. Mina antagligen något mer iögonöppnande. Jag har en klar bild av vad som är betydelsefullt för mig, vad som verkligen spelar roll och som gör mig lycklig. Tyvärr höjs ett och annat ögonbryn som till och med kan få mig att börja tveka ibland. Men tveksamheten sveps förr eller senare bort, som två fötter från en matta som hastigt dras undan. Jag vet att jag kanske inte passar in i den här tidens eftersträvan. Och jag har hört gång på gång att man ska aldrig vara nöjd, för då slutar man att sträva uppåt. Men jag är hellre nöjd än ständigt och olyckligt strävar efter ouppnåelig lycka. Inga krusiduller här.
Sitter på jobbet efter semestern och trivs inte alls.... så jag tänke att jag skulle kolla vad Becka tänkt på sista tiden. Kan bara säga att jag fattar precis vad du menar. Jag är nog inte nöjd eftersom jag tycker att jag förlorat många år och det är mycket jag vill fortfarande. Det jag har är insikten om att det är så här mitt liv ser ut och att lärt mig att lyssna inåt och inte utåt. Att våga stå emot och känna vad som är bäst för mig och inte oroa sig för småsaker eller sådant som eventuellt kommer. Att hålla det "basic" på något vis. Visdom kommer med erfarenheter. Tyvärr är det väl så i mitt fall att jag är väldigt vis och klok när andra söker råd.. att får arslet ur själv är det värre med ibland, jag är fortfarnade lite för feg. Ungefär så. KRAM /Evelina
SvaraRaderaVad trevligt att du kollar in här hos mig Evelina. Du har så rätt i att det är viktigt att lyssna inåt istället för utåt men fan så svårt i allt brus som det lud som kommer utifrån gör...det är liksom svårt att höra det innerliga, om jag säger så. Och så är det, det där med att våga. Lyssna på sitt inre är ju en sak men att agera därefter en helt annan. Tänk om man kunde lyssna på sig själv i sina goda råd till andra och tänk om det var lika lätt att följa de där goda råden som det är att ge dem. Vet att du kommer våga till slut Evelina, Du har kommit för långt för att inte göra det nu. Stor stor kram /Becka
SvaraRadera