Jag och Mills tog en lång och skön vinterpromenad idag. Underbart väder, trots att det inte riktigt vill sluta snöa. Vi passade som vanligt på att hälsa på hos storebror och som så många andra gånger jag varit där lyser solen igenom även det tjockaste molntäcke som för att visa vägen och skänka lugn precis lagom som jag kommer dit. Snön ligger tjock som bomullstussar över varje gravsten. Solen gör snön än vitare och de små snöflingor som sakta faller glittrar i solstrålarnas bana.
Även när Theo begravdes skingrades de mörka molnen och det slutade regna precis lagom som vi gick med den lilla vita kistan till hans gravplats. Solen lös och den blå himlen bildade en damm precis över våra huvuden. Man kan välja att tolka detta hur man vill, men jag tror att ni vet vad jag valt att tro.
Trevlig onsdag! Kram
Tolkar detta precis som du, självklart är detta Theos sätt att hälsa till er. Han ger genom solens strålar värme till er här på jorden, på detta sätt får ni känna värmen i mellan er. Kärleks strålar som glöder. Underbart!!
SvaraRaderaEller så tycker han att mamma är lite blek ....;)
SvaraRaderaJag skulle nog ta bort "lite" framför ordet blek, så jag förtår honom i så fall. /Kram Becka
SvaraRaderaHan ger sin kärek och visar att han finns där, för sin underbara mamma, pappa och syster. Samtidigt är han ju världens stoltaste storebror nu såklart strålarna lyser.
SvaraRaderaKram fina vän
/Paulina