Hormoner eller inte men ibland blir jag ruskigt irriterad på mina medmänniskor. Jag vill inte ens kalla dem för medmänniskor för jag ställer mig faktiskt i detta ändamål över dessa krakar. Jo, hormonerna förstärker nog detta en aning. Förra graviditeten var det cyklister på gångbanan men denna gång är det en än värre grupp, ja det vore synd att skriva vuxna människor, egoister snarare. Respektlösa, empatisaknande egoister och deras stackars hundar...inne på kyrkogården!!! Varför? Det är förbjudet utan närmare förklaring för det förstår nog alla, eller tydligen inte, alla utom den här gruppen människor som irriterar kraften rätt ur mig.
Kyrkogården, min tillflyktsplats, många människors vilorum. Det ska vara våra käras och senare även vårat sista hem, ett plats full med lugn, frid och eftertänksamhet. Jag kan inte vara ensam om att kränkas så bara av tanken på att min älskade sons grav skulle kunna vara en hunds rastplats. Hela kyrkogårdens syfte försvinner i och med dessa människors existens. Ok, kanske en lättare överdrift men fan så irriterande.
Nu fredagsmys med pizza och film. Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar