Ännu ett...

Ännu ett blogginlägg av bäste herr Birro som jag till 100% kan ställa mig bakom. http://blogg.passagen.se/marcusbirro/

Rättvis och Rastlös

Det här med mina planer på att omskola mig. Jag tänkte, bestämde och sökte (och trodde och hoppades en hel del faktiskt) men det gick inte vägen. Hade dock aldrig trott att det skulle vara regeringen somsatte sig på tvären gällande min framtid! Deras nya antagningsregler tillsammans med otur avgjorde utgången. Jag har bra betyg, riktigt bra faktiskt men eftersom jag läste på gymnasiet på 90-talet tillhör jag the old school och de som idag läser på gymnasiet kan få betydligt högre i snitt än de max 20 p som var taket på min tid. Detta gör det hela lite skevt. Jag och alla andra som söker till samma utbildning som dagens nyexaminerade studenter har inte en chans. Hade aldrig trott att antagningssnittet för sjuksköterskeutbildningen här i Norrköping skulle ligga kring 19.7 av max 20p. Men så är nu fallet och trots att det på pappret finns en minimal chans att fortf komma in så tror jag att den rent praktiskt är helt obefintlig.

Nu står jag inte och faller med detta besked (även om det tog ett tag att komma över besvikelsen) eftersom jag har mammadagar kvar. Men denna rastlösa själ tycker att det skulle vara skönt att få göra något till hösten. Jag söker jobb aktivt, diverse jobb, jag är inte kräsen. Så om nu någon har något bra tips om ledig tjänst får ni gärna hör av er till mig. Jag kommer dock inte lägga sjuksköterskeutbildningen på hyllan. Inte riktigt ännu i allafall. Som det känns nu kommer jag göra ett nytt försök till våren och hoppas på att färre söker och att regeringen hunnit se över de nya helt befängda reglerna tills dess. Jag är för rättvisa.

/Rättvis och Rastlös

Krusidullöst

De sa på nyheterna i morse att enligt ny undersökning är de flesta av oss rädda för att bli äldre. Jag kanske kan förstå det ur ett rent samhällsekonomiskt perspektiv. Det är ju tyvärr många gånger de äldre som i besparingstider får det allt sämre. Men om man nu kan bortse från just den synvinkeln så ser jag faktiskt fram emot att få bli äldre. Jag ser det som en förmån att få bli gammal, alla har inte den turen.

På något sätt skulle det vara skönt att ha livet gjort, om jag nu kan uttrycka mig så, och bara titta tillbaka på det som varit, förhoppningsvis vara nöjd med det som skett och bara leva i nuet den tid som är kvar. För det är svårt att leva i nuet just nu. Det är för mycket på gång. För många måsten och krav. Jag vill bara bort från allt det ibland. Varför kan inte folk förstå att mina mål och drömmar inte är som de flesta andras. Våra erfarenheter är olika. Mina antagligen något mer iögonöppnande. Jag har en klar bild av vad som är betydelsefullt för mig, vad som verkligen spelar roll och som gör mig lycklig. Tyvärr höjs ett och annat ögonbryn som till och med kan få mig att börja tveka ibland. Men tveksamheten sveps förr eller senare bort, som två fötter från en matta som hastigt dras undan. Jag vet att jag kanske inte passar in i den här tidens eftersträvan. Och jag har hört gång på gång att man ska aldrig vara nöjd, för då slutar man att sträva uppåt. Men jag är hellre nöjd än ständigt och olyckligt strävar efter ouppnåelig lycka. Inga krusiduller här.

Simrishamn och semesterfirande småbarnsföräldrar

Semestern hade fler än bara två etapper men tid och ork sinade så därför får resten av semesterresan helt enkelt förklaras med bilder istället för ord. Detta är vad vi skulle kunna kalla för en typisk semester för en småbarnsförälder. Där resan hem och ner till Simrishamn tog runt sju timmar enkel resa pga av diverse blöjbyten, matpauser för både stora och små och bensträckning samt hörselåterhämtning från ilsket barn som absolut inte vill sitta fastspänd. Men det är väl det som är semester att ta det som det kommer och låta det bli som det blir. Trevligt var det hursomhelst både för vuxna och barn. Tack Henrik, Christine och Victor för presenten. Österlen är numer en favorit som kommer att besökas fler gånger.

Etapp 2

Framme i Simrishamn sedan ett tag och vi har lärt känna omgivningen. Det är rikigt fint här nere och vi stortrivs alla sex. Det blir lite annat med semester när man är småbarnsförälder. Det är ganska spontant och avslappnad dock under rimlig gränser, för hur spontan kan man bli med en liten i släptåg. Hon somnar nog snart efter en väldigt lång resa och intrycksfull dag. När hon så gjort väntar rosé och spel i rosträdgården här utanför som vi hotellgäster har förfogande över. Imorgon väntar nya äventyr. Vilka vet vi inte ännu. Kram

Etapp 1

Sitter i bilen på väg ner till Österlen. Rastlös. Jag är ju inte bra på att sitta still. Jag är heller inte bra på att inte titta på vägen när vi åker eftersom jag lätt blir åksjuk men jag tar risken för att stilla rastlösheten. Vi är alldeles strax i Värnamo där vi ska stanna och ta en bensträckare. Milla har skött sig galant så här långt, kan bero på att hon sovit mestadels av tiden. Bra hur som helst. Familjen Johansson/Boström håller täten där framme och gör det bra. Vi har mobilkontakt och avhandlar frågan närblir gamla saker antika? Svår fråga, inte ens google har något bra svar. Så förutom rastlösheten går allt som på räls. Bra bilväder har vi också. Kram

Bättre sent än aldrig

Lovade ju bilder från bröllopet för ett tag sedan. Ett ganska långt tag sedan. Har varit fru Möller i två månader redan. Men jag håller vad jag lovar, även om det tar sin lilla tid.

Kram

Morgontrött...are

Jag kanske inte ska ropa hej redan men kan inte låta bli att i allafall viska ett hallå lite diskret. Milla visar tendenser på att vara morgontrött(are) vilket betyder att morgnarna börjar runt 06 istället för 04.00. Dessutom verkar hon klara sig bättre utan välling nattetid. Vilket hon, till skillnad från de flesta andra bebisar som slutar med nattmålet vid sex månaders ålder, tyckte var en bra idé att börja med då. Det lilla monstret. Humör har hon och envis är hon. Alla bra egenskaper framöver, inom rimliga gränser. Men just nu när man inte kan förklara, få henne att förstå när hon står där och spänner både ögonen i mig och varje liten muskel i den där 68 cm långa kroppen samtidigt som ansiktsfärgen skiftar från sött solkysst till illröd. Söt, ensvist litet monster. Hon sover nu, igen...vaknade för tidigt, humöret vacklade och bums i säng. Sover gott och är på förhopningsvis betydligt bättre humör om någon timme.

Dagen blir varm. Vi ska såklart ut. Martin arbetar sista dagen innan semestern. Ska bli skönt att få lite nya rutiner även om de blir begränsade till tre veckor. Dock lite friare, vi har lite att se fram emot under juli månad. Trevlig helg på er!