söndag, november 08, 2009

Dammlagret ligger tjockt...

Jag har skrivit om det tidigare, jag har varit med om det tidigare och nu är vi där igen. Jag fick höra något som får de senaste åren att ifrågasättas väldigt starkt. Det värsta av allt är att min naivitet och vilja att tro gott om folk återigen gjort mig överraskad, nästan tagen på sängen av denna nya vetskap. Men mitt bristande energiförråd samt en helt annan prioritering vad gäller vart jag lägger mitt fokus gör att jag fakiskt tror att det här snart kommer läggas i en låda, bäras upp på vinden och glömmas bort tillsammans med alla andra besvikelser nedpacketerade i likadana lådor tills preskriberingstiden gått ut och dammlagret ligger tjockt på locket.

Men jag lär mig för varje gång och tyvärr påverkar det min syn på mänskligheten. Jag vet att jag kommer fortsätta tro gott men kanske i en aningens mindre grad tills nästa gång fakta når mina öron och reviderar min syn på någon man trodde man kände bättre än så.

Besviken? Ja kanske. Men mest på mig själv som svalt allt med hull och hår.
Söndag och grått. Men jag tycker det passar bra till söndagar och den mysfaktor som följer med dom. En promenad väntar. En promenad upp till ängeln och hans viloplats. Där finner jag lugn och tänker klart. Kram på er nästan alla.

3 kommentarer:

  1. Tack för det du skrivit på min blogg - det värmer i höstkylan! Såg att du också bodde i Norrköping, fin stad det =)/Kramar Bagheera

    SvaraRadera
  2. Ja...många besvikelser, framför allt de som kommer när man gör såna upptäckter som du nu gjort, trängs med varandra....
    Man får försöka tänka att det finns en mening även med det.
    Ha en härlig söndag, Becka, tillsammans med Milla.

    SvaraRadera
  3. Besvikelser är aldrig roliga och man kan inte förbereda sig inför dem. Tyvärr stöter man på dem ibland(ibland från oväntat håll också tyvärr)...

    Jag vet att du har en fantastisk man (snart), familj och vänner mitt i allt. Samtidigt som du har lilla Milla. De alla vet hur fin du är, värm dig av deras kärlek nu!

    Det är den som sviker dig som förlorar en underbar vän...dig. Kanske inte gör mindre ont men det är sant!

    Kram Paulina

    SvaraRadera